Gener i kombination med immunsvar mot Epstein-Barr-virus ökar risken för MS
Vid multipel skleros (MS) kan antikroppar mot det vanliga Epstein-Barr-viruset av misstag attackera ett protein i hjärnan och ryggmärgen. Ny forskning visar att kombinationen av vissa virusantikroppar och genetiska riskfaktorer kan kopplas till kraftigt ökad risk för MS. Studien har publicerats i tidskriften PNAS och letts av forskare vid Karolinska Institutet och Stanford University School of Medicine.
Uppskattningsvis 90–95 procent av alla vuxna är bärare av Epstein-Barr-viruset (EBV) och har bildat antikroppar mot det. Många infekteras som barn med få eller inga symtom, men hos unga vuxna kan viruset orsaka körtelfeber. Efter infektion finns viruset kvar i kroppen i vilande (latent) fas utan aktiv virusproduktion.
Angriper protein i hjärnan
Alla som drabbas av den neurologiska sjukdomen MS, där immunsystemet attackerar hjärnan och ryggmärgen, är bärare av EBV. Men mekanismerna bakom kopplingen är inte fullständigt kända.
Nu har forskare vid Karolinska Institutet och Stanford Medicine kunnat bekräfta att antikroppar mot ett protein från EBV som kallas EBNA1 av misstag kan reagera med ett liknande protein i hjärnan som kallas GlialCAM,vilket troligen bidrar till utvecklingen av MS. Den nya studien visar också hur olika kombinationer av antikroppar och genetiska riskfaktorer för MS bidrar till riskökningen.
– En ökad förståelse för de här mekanismerna kan i förlängningen leda till bättre diagnostiska verktyg och behandlingar för MS, säger Tomas Olsson, professor i neurologi vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet, som lett forskningen där tillsammans med professor Ingrid Kockum och biträdande lektor Olivia Thomas.
Förhöjda antikroppsnivåer
Forskarna har analyserat blodprover från 650 MS-patienter och 661 friska personer. De jämförde nivåerna av antikroppar riktade mot virusproteinet EBNA1 och nivåerna av felriktade antikroppar mot GlialCAM och två andra proteiner i hjärnan, ANO2 och CRYAB, som också liknar EBNA1.
Hos personer med MS sågs förhöjda nivåer av alla dessa antikroppar. Höga antikroppsnivåer i kombination med en genetisk riskfaktor för MS (HLA-DRB1*15:01) kunde dessutom kopplas till ytterligare riskökning. Avsaknaden av en skyddande genvariant (HLA-A*02:01) i kombination med någon av antikropparna mot proteiner i hjärnan kunde också kopplas till kraftigt ökad risk.
– De nya resultaten ger oss ytterligare en pusselbit som ökar förståelsen för hur genetiska och immunologiska faktorer samverkar vid MS, säger Lawrence Steinman, professor i neurologi vid Stanford Medicine, som lett forskningen där tillsammans med William Robinson, professor i immunologi och reumatologi, och Tobias Lanz, biträdande lektor i immunologi och reumatologi.
Potential som biomarkörer
Forskarna vid Karolinska Institutet planerar nu att gå vidare och undersöka prover som samlats in före sjukdomsutveckling för att se när i sjukdomsförloppet dessa antikroppar dyker upp.
– Om de finns redan innan sjukdomsdebut så kan de ha potential att användas som biomarkörer för att ställa en tidig diagnos, säger Tomas Olsson.
Forskningen finansierades av bland andra Vetenskapsrådet, Hjärnfonden, EU/Horisont Europa, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse och Margaretha af Ugglas Stiftelse. Tomas Olsson och Lawrence Steinman har mottagit arvoden för föreläsningar och rådgivande kommittéer från ett flertal företag. William Robinson och Tobias Lanz är aktieägare och rådgivare till Ebvio och Flatiron Bio samt har lämnat in en patentansökan till Stanford University. Se den vetenskapliga artikeln för en fullständig förteckning över intressekonflikter.
Publikation
“Antibody reactivity against EBNA1 and GlialCAM differentiates multiple sclerosis patients from healthy controls”, Neda Sattarnezhad, Ingrid Kockum, Olivia G. Thomas, Yicong Liu, Peggy P. Ho, Alison K. Barrett, Alexandros I. Comanescu, Tilini U. Wijeratne , Paul J. Utz, Lars Alfredsson, Lawrence Steinman, William H. Robinson, Tomas Olsson, Tobias V. Lanz, PNAS (Proceedings of the National Academy of Sciences), online 10 mars 2025, doi: 10.1073/pnas.2424986122.