Digitala verktyg i undervisningen på KI utvecklas även efter pandemin
Upplevelsen av den snabba omställningen till distansstudier under pandemin har utvärderats i en ny rapport. Här finns röster från både lärare och studenter som nu ska användas för att utveckla undervisningen vidare.
– En av de största lärdomarna är de många fördelarna med att arbeta mer digitalt. Här finns flera verktyg och metod som lärarna nu kan fortsätta använda i sin undervisning, säger Annika Östman Wernerson, vicerektor för utbildning på grundnivå och avancerad nivå vid Karolinska Institutet.
Rapporten ”Undervisning och examination i digitala miljöer: uppföljning av lärares och studenters upplevelser” spänner över läsåret 2020–2021. Syftet har varit att följa upp hur den digitala distansundervisningen upplevts av både lärare och studenter.
– Vi har gjort flera löpande utvärderingar som visat att merparten av studenterna upplevt att den digitala omställningen fungerade väl. Många är glada över möjligheterna till distansstudier och att kunna repetera med hjälp av inspelade föreläsningar, medan andra har saknat interaktionen med lärare och andra studenter, säger Annika Östman Wernerson.
Stora insatser och vilja att bidra
Att det fungerade så väl kan förklaras av lärarnas stora insatser och studenternas vilja att bidra, men det faktum att det fanns digitala lösningar att tillgå, som KI:s digitala lärplattform, har varit av stor betydelse.
– Redan innan pandemin låg KI väl till när det gäller användningen av digitala verktyg i undervisningen, vilket också var en av anledningarna till att vi kunde hantera omställningen så väl, säger Alexander Klaréus, ordförande för Medicinska Föreningen.
Han betonar dock att pandemin i första hand innebar en krishantering.
– Där lyckades vi tillsammans hantera en svår situation genom att använda fler digitala hjälpmedel. Men den pedagogiska utvecklingen måste ske under strukturerade former och inte utifrån upplevelserna under en kris.
En av de vidareutvecklingar som undervisningen behöver är ett större inslag av hybridlösningar, menar han.
– Vi behöver därför utveckla fler former av hybridundervisning där du kan välja att vara på plats eller delta på distans utifrån din individuella livssituation. Här har till exempel Yale University utvecklat sätt att med enkla tekniska hjälpmedel lyckas erbjuda liknande alternativ, säger Alexander Klaréus.
Lärare kan välja undervisningsform
I dag har merparten av undervisningen gått tillbaka till traditionell campusundervisning, även om varje lärare kan välja de former som passar bäst för att uppnå lärandemålen inom respektive kurs.
– Nu måste vi hitta en bra balans mellan de olika undervisningsmetoder där fokus ska ligga på studenternas lärande. Då är det upp till varje lärare att anpassa sin undervisning till sin kurs och sina studenter. Här kommer vi att se en utveckling av olika former av så kallad ”blended learning”, säger Annika Östman Wernerson.
Samtidigt finns det många utbildningsmoment som inte passar för distansundervisning, menar Dana Samiean, ordförande i Odontologiska Föreningen. Färdighetsträning och laborationer är svårare att utföra med digitala distansverktyg.
– I våra studenters utbildningar finns många praktiska delar som kräver att man är på plats. Det är viktigt att även de i fortsättningen får ett utrymme medan pandemin visar att flera av de teoretiska delarna passar för digital distansutbildning, säger Dana Samiean.
Utvecklar rätt stöd
Nu pågår ett arbete inom kommittén för utbildning på grundnivå och avancerad nivå för att utveckla rätt stöd för den fortsatta undervisningen.
– Här ingår det bland annat att definiera olika begrepp, som till exempel hybridundervisning, för att kunna utvärdera dem i undervisningen. Dessutom är det viktigt att vi fortsätter följa upp olika undervisningsmetoder för att se hur de fungerar för lärandet och för att ta reda på vad studenterna tycker, säger Annika Östman Wernerson.
Även enheten för undervisning och lärande (UoL) har gjort ett viktigt arbete under pandemin och där pågår fortsatt arbetet för att utveckla stödet till lärarna. Här handlar det om allt från att stärka den digitala infrastrukturen, till exempel lärplattformen, till att öka möjligheterna till digitala examinationer.
– Vi måste även se till saker som vårt lokalbehov som kan förändras utifrån nya undervisningsformer, säger Annika Östman Wernerson.
Det är viktigt att all pedagogisk utveckling sker utifrån kunskap om vad som underlättar studenternas lärande, betonar hon.
– Vi vet att studentaktiverande pedagogik är bra och som ett led i detta är det bättre att mer av lärarnas tid ägnas åt att hjälpa studenterna att omsätta sina kunskaper än till att hålla traditionella föreläsningar. När studenterna får hjälp att använda nya kunskaper för att förstå relevanta problem så ger det en bättre inlärning, säger Annika Östman Wernerson.