De bryr sig om de som står bredvid
Att vara anhörig till någon som begått brott eller av andra skäl hamnat utanför samhället kan vara mycket svårt. Ändå finns ganska lite forskning om det. Möt tre forskare som intresserat sig för frågan om hur närstående drabbas och vilket stöd de behöver.
Text: Catarina Thepper för Medicinsk Vetenskap nr 3 2026
Förälder i fängelse: ”Barnen hamnar lätt i skymundan”
Namn: Åsa Norman
Titel: Docent anknuten till institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet.
Forskar om: Stödinsatser till barn med en förälder i fängelse och till barnens omsorgspersoner.
När en förälder frihetsberövas påverkas hela familjen, men barnen hamnar lätt i skymundan. I dag vet vi inte ens exakt hur många barn i Sverige som har en förälder i fängelse eller häkte.
– I min forskning utvärderas en stödinsats för dem. Den har utvecklats tillsammans med barn, omsorgspersoner, föräldrar med egen erfarenhet av frihetsberövande och personal från olika delar av samhället. Syftet är att ge familjer ett första stöd som bygger på vetenskap, säger Åsa Norman, docent anknuten till institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet.
Först och främst behöver barnen få information om vad som händer med föräldern och med dem själva, menar hon. De kan också behöva hjälp att förstå sina reaktioner och hantera svåra, ibland motstridiga känslor.
– Det kan handla om att sakna och älska en förälder, men samtidigt vara arg på samma person. Många behöver också stöd i hur de ska möta omgivningen, eftersom frågan är starkt stigmatiserad, säger Åsa Norman.
Insatsen riktar sig både till barnet och till den vuxna som finns kvar på utsidan, vanligtvis mamman. Den personen är ofta nyckeln till vad barnet får veta, hur kontakten med den frihetsberövade föräldern ser ut och hur familjen hanterar omgivningen.
– Mitt mål är att alla barn i den här situationen, oavsett var i landet de bor, ska kunna få ett likvärdigt stöd som är till hjälp. Ibland kan det finnas en misstänksamhet mot till exempel socialtjänsten i dessa familjer. Därför tror jag att det är en fördel om stödet utformas så att det kan ges också av andra som kan dessa frågor, till exempel BUFFF och Solrosen, säger hon.
Närstående till personer med oönskad sexualitet: ”De tvekar ofta att söka stöd”
Namn: Roberth Adebahr
Titel: Psykolog och forskare vid institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet.
Forskar om: Behandling av pedofil störning, andra parafila störningar och tvångsmässigt sexuellt beteende samt stöd till närstående.
Roberth Adebahr arbetar med sexualbrottsförebyggande insatser för personer som söker hjälp för oönskad sexualitet.
– Sexuella övergrepp orsakar stort lidande för brottsoffer, men jag har också sett hur stora konsekvenser det får för närstående till de som begått brott. Deras situation har länge fått begränsad uppmärksamhet av både vård och forskning, säger Roberth Adebahr, psykolog och forskare vid institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet.
Återkommande är hur ensamma och isolerade de känner sig, berättar han.
– Även om de känner till sekretessregler och litar på sjukvården, är de rädda för ryktesspridning. Många tvekar att också att söka stöd från familj och vänner, säger Roberth Adebahr.
De anhöriga tror ofta att ingen annan kan sätta sig in i deras situation. Samtidigt visar forskningen att deras berättelser har mycket gemensamt. Många beskriver liknande känslor av skam, sorg, oro och osäkerhet inför framtiden.
– Det är en av anledningarna till att jag vill undersöka gruppbaserade stödinsatser, där närstående kan möta andra i liknande situationer och få möjlighet att dela erfarenheter, säger han.
Deras studie om partners till personer som misstänks för barnpornografibrott var, så vitt han vet, den första nordiska studien på området. Just nu riktar forskarna särskilt fokus mot närstående barn, där kunskapsluckorna fortfarande är mycket stora.
– På sikt hoppas jag att det ska leda till bättre stöd och bemötande från samhällets olika aktörer, till exempel vid polisens första ingripande till senare insatser från socialtjänst och hälso- och sjukvård. Målet är att de inte ska behöva stå ensamma med sitt lidande, säger Roberth Adebahr.
Anhörig med missbruk: ”Vardagen är full av konflikter och oro”
Namn: Erica Sundin
Titel: Anknuten forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet.
Forskar om: Psykisk ohälsa bland närstående till personer med problematisk substansanvändning.
De flesta människor i Sverige dricker alkohol och därför är också alkoholens baksidor någonting som berör oss alla. De flesta har också en åsikt om narkotikaanvändning.
– Ibland nås vi av berättelserna om anhöriga till personer med alkohol eller narkotikaproblem, det var till exempel inte länge sedan jag läste en mycket berörande artikel om en mamma som mist båda sina söner i överdoser. Ändå finns det ganska lite fakta om hur anhöriga påverkas psykiskt. Jag tycker att den här gruppen, som drabbas i andra hand, är viktig att lyfta fram, säger Erica Sundin, anknuten forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet.
Dessa personer lever ofta i en vardag full med konflikter och en djup oro för en viktig person i deras liv som är beroende. Stress i form av ekonomisk osäkerhet, eller osäkerhet för vad som kommer att hända härnäst, kan också vara stor. Den här nivån av påfrestning kan öka risken för psykisk ohälsa.
– Jag sammanställer just nu en studie där jag har kopplat ihop självrapporterade uppgifter från anhöriga med uppgifter från hälsodataregister, och jag följer hur de mår över tid. Det är första gången som en sådan undersökning görs i Sverige. Jag ska också undersöka om det finns skillnader mellan hur anhöriga män, kvinnor, unga och gamla, mår, berättar Erica Sundin.
Om det visar sig att det finns en ökad belastning av psykisk ohälsa hos anhöriga till personer med alkohol- eller narkotikaproblem, är det viktig kunskap för beslutsfattare och för yrkesverksamma inom socialt arbete och vården.
– När en socialsekreterare möter en person med närståendeproblematik kan det vara bra att de tänker tanken att personen kan behöva stöd också för sin egen psykiska hälsa, säger hon.