Variation i bröstcancer kopplas till metastasrisk och behandling
Variationer inom brösttumörer och mellan patienter hänger samman med risken för metastaser och nyttan av antihormonell behandling. Det visar en ny doktorsavhandling från Karolinska Institutet. Resultaten visar också att lång uppföljning är viktig för att fånga behandlingens långsiktiga nytta.
Hormonkänslig bröstcancer innebär att cancercellerna har receptorer för hormonet östrogen och kan använda hormonet för att växa. Patienterna kan därför behandlas med antihormonella läkemedel, men alla har inte samma nytta av behandlingen. Dessutom kan tumörceller finnas vilande i kroppen och börja växa igen 10 till 20 år senare.
I sin avhandling har Oscar Danielsson vid institutionen för onkologi-patologi undersökt hur olika typer av variation i hormonkänslig bröstcancer hänger samman med den långsiktiga risken för metastaser och nyttan av antihormonell behandling.
– Hormonkänslig bröstcancer kan skilja sig åt både inom en enskild tumör och mellan patienter. Våra resultat visar att sådana variationer kan vara kopplade till risken för metastaser och nyttan av behandling, säger Oscar Danielsson.
Nyttan av behandling skilde sig över tid
I avhandlingen undersöktes också två vanliga typer av hormonkänslig bröstcancer, luminal A och luminal B. Båda grupperna hade långsiktig nytta av den antihormonella behandlingen tamoxifen. För luminal B syntes en stor del av nyttan redan efter fem år. För luminal A var nyttan mindre efter fem år men ökade under den fortsatta uppföljningen.
– För patienter med luminal A hade en studie med bara fem års uppföljning missat mycket av den sena nyttan av tamoxifen. Det visar varför lång uppföljning är viktig när vi studerar den här typen av bröstcancer, säger Oscar Danielsson.
En annan del av avhandlingen handlade om variation inom en och samma tumör. Patienter vars tumörer hade stor variation i nivåerna av progesteronreceptorn hade en omkring 40 procent högre takt av metastaser under uppföljningen än patienter med liten variation. Trots detta hade de fortfarande nytta av antihormonell behandling.
I två av avhandlingens delstudier användes även artificiell intelligens för att analysera bilder av tumörvävnad. Analysen identifierade mönster som var kopplade till högre risk för metastaser. En AI-modell identifierade också en grupp patienter som hade tydlig nytta av den antihormonella behandlingen goserelin. Resultaten behöver dock bekräftas i andra patientgrupper innan metoden kan användas i vården.
Avhandlingsarbetet har handletts av docent Linda Lindström, Karolinska Institutet, institutionen för onkologi-patologi.