Publicerad: 2024-12-04 09:12 | Uppdaterad: 2024-12-20 14:35

Slem och snor – viktigare än du tror

Dekorativ bild
Foto: GettyImages

Snor och slem förknippas ofta med förkylningar, sniglar eller dreglande bebisar. Men den rinnande, ibland klibbiga, substansen spelar många gånger en livsviktig roll. Och slem har även potential som läkemedel.

Text: Jenny Ryltenius, först publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 4 2024

Hela vägen från näsans fuktiga gångar till tarmens slingrande vägar, produceras varje dag litervis med slem. Det slem som kanske mest pockar på vår uppmärksamhet är snoret – även om vi inte ens märker av en promille av de cirka 2 deciliter snor som produceras dagligen.

Porträttfoto
Pär Stjärne. Foto: Privat

Pär Stjärne, docent vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, Karolinska Institutet har framför allt forskat om kroniska riniter (inflammationer), i näsan och bihålornas slemhinna.

– Näsan har en mängd viktiga uppgifter som vi inte är medvetna om och slemhinnan, med dess yttersta lager av slem, är en förutsättning för samtliga, säger Pär Stjärne.

Näsan är inte bara en del av immunförsvaret genom att snoret fångar upp partiklar, virus och bakterier. Slemhinnorna i näsan är samtidigt luftfuktare och värmeväxlare som ”optimerar” luften innan den når lungorna. De är också en förutsättning för att vi ska känna dofter, för att nämna en handfull av näsans funktioner.

– Att näsan klarar av alla sina uppgifter beror dels på att den är klädd med en slemhinna men också dess trånga anatomiska struktur som gör att det blir turbulent. Turbulensen i den inandade luften gör att partiklar större än 10 mikrometer slungas ut till slemhinnan där flimmerhår transporterar bort partiklarna mot svalget, säger Pär Stjärne.

Näsans funktioner styrs ytterst av hjärnstammen. Genom signalsubstanser reglerar den bland annat hur mycket eller lite snor slemkörtlarna ska producera och hur stort blodflödet till näsans slemhinnor ska vara. Det är därför ingen myt att man kan bli beroende av vissa nässprayer - de som innehåller så kallade alfa-adrenerga agonister - i syfte att minska svullnad och slemproduktionen i näsan.

– Om man använder dem längre än avsett, vilket brukar vara tio dagar, är risken stor att man utvecklar en läkemedelsinducerad nästäppa. Det beror på att antalet alfareceptorer i näsan minskar. När det händer blir hjärnstammens signalsubstanser ineffektiva och man måste tillföra ännu mer avsvällande nässpray för att inte bli täppt, säger Pär Stjärne.

Det enda botemedlet är att sluta spreja och lida sig igenom ett par veckor av täppthet tills kroppens eget system har kickat igång igen.

– Detta är en väldigt besvärlig situation och tyvärr inte ovanlig. Vid avvänjningen brukar det vara värst när man ska sova eftersom näsan svullnar mer. Jag brukar rekommendera dessa patienter att ta en puff avsvällande barnnässpray i ena näsborren vid sänggående.

Snorets färg skvallrar inte om orsaken

Att färgen på snoret kan säga någonting om vad som orsakat infektionen är däremot en myt.

Förkylningar startar nästan alltid av virus vilket ger ett genomskinligt snor eftersom slemhinnan svarar med en intensiv produktion av slem. Det får oss att vilja nysa och näsan rinner. Och när du tänker efter, har du någon gång haft en förkylning där snoret varit färgat från första början?

– Att snoret ändrar färg beror på att slemmet efterhand bli tjockare till följd av döda celler som vita blodkroppar och bakterier. Bakterietillväxten tillkommer ofta senare i förkylningen när näsans, normalt sett ofarliga bakterier, har fått växa till sig ostört medan immuncellerna har riktat in sig på viruset.

Det blir, som Pär Stjärne uttrycker det ”en inflammatorisk soppa” som i sig bibehåller inflammationen och därför är bra att få bort med hjälp av nässpray alternativt hemmagjord nässköljning med en halv tesked bordssalt och fem deciliter ljummet kranvatten.

– Det viktiga är att använda rena redskap i form av en spruta eller näskanna annars är risken att de i stället blir bakteriehärdar som förlänger infektionen. När det gäller att skölja näsan, även om man inte har några besvär, finns det inga vetenskapliga belägg, men många tycker att det ökar välbefinnandet. Jag gör själv det, säger Pär Stjärne.

När det kommer till personer med kroniska riniter, långvariga inflammationer i näsans slemhinnor, oavsett om de beror på en allergi eller inte, talar mycket för att det är gynnsamt för slemproduktionen att skölja näsan menar Pär Stjärne.

– Jobbar man dessutom i torr inomhusmiljö med central ventilation som många gör, torkar detta ut slemhinnorna vilket förändrar näsans pH och driver fram inflammation.

Hur många som är drabbade av icke-allergisk rinit och kronisk nästäppa finns det ingen tillförlitlig statistik på, men Pär Stjärne menar att det kan klassas som en folksjukdom.

– Jag gjorde en enkät en gång i mina studier som visade att 25 procent av stockholmarna hade nästäppa som varat mer än tre månader.

Orsaken bakom den kroniska, icke-allergiska riniten varierar och i vissa fall vet man inte orsaken.

– Det är väldigt mycket som kan påverka näsan, allt ifrån luftmiljön, hormonella tillstånd som graviditet men också läkemedel. Alla blodtryckssänkande läkemedel kan potentiellt också påverka näsans slemhinnor.

Som svar på frågan om han har något roligt faktum om snor berättar han om den skepnad snor uppträder i när han opererar kroniskt inflammerade bihålor.

– Det är ett oerhört segt sekret som vi drar ut, ibland en halv meter utanför kroppen, som ett långt gummiband, säger Pär Stjärne.

Försöker skydda tarmslemhinnan

Porträtt av forskaren Charlotte Hedin
Charlotte Hedin Foto: Svante Hedin

Om slemhinnan i näsan är kroppens första försvarslinje kan tarmslemhinnan beskrivas som den andra. Förutom att ta hand om det snor vi sväljer ska den interagera med allt vi medvetet stoppar i munnen. Charlotte Hedin, gastroenterolog och forskare vid MagTarmCentrum på Karolinska Universitetssjukhuset och Karolinska Institutet, har ägnat många år åt att studera tarmslemhinnan hos personer med inflammatorsik tarmsjukdom, IBD.

– Om man räknar med villi (små fingerliknande utskott i tarmväggen) är tarmslemhinnan den största ytan i människan som möter omvärlden. Ingen annan kroppsdel har samma interaktion med världen utanför, säger Charlotte Hedin.

Precis som i näsan är produktionen av slem en komplex process som regleras av flera faktorer, däribland hormoner och immunförsvarsceller. En stor skillnad är dock att slemmet och miljön i tarmen påverkas av maten vi äter. Ett aktuellt forskningsområde är att ta reda på hur slemhinnan påverkas av dagens moderna ultraprocessade livsmedel.

– Man har sett att kemikalier som emulgeringsmedel och konserveringsmedel kan göra tarmens slemskikt tunnare vilket gör tarmbarriären mer genomsläpplig och potentiellt ökar risken för inflammation, säger Charlotte Hedin.

Tarmarnas slemhinna är också unik jämfört med andra slemhinnor i kroppen genom att den är otroligt dynamisk. Det gör att den kan ta upp näringsämnen från maten och stänga ute sjukdomsframkallande mikroorganismer på samma gång. Ibland klarar dock inte tarmslemhinnan sin uppgift, som när vi blir matförgiftade.

– Vad som händer vid en sådan tarminfektion är att slemhinnan skadas eller tunnas ut. Den kan till och med försvinna helt. För friska personer repar sig slemhinnan mycket fort.

Så är dock inte fallet för de patienter som Charlotte Hedin ägnar sin forskning åt – de med IBD, där Crohns sjukdom och ulcerös kolit tillhör de vanligaste diagnoserna. Hennes stora forskningsfrågor är att förstå hur inflammationen uppstår och hur man kan främja läkningen av slemhinnan.

– Problemen med dagens immundämpande behandling är att behandlingen inte hjälper alla med IBD men också att den ger biverkningar. Här behöver vi verkligen hitta alternativ och det kan vi göra om vi förstår varför vissa svarar på behandling och läker och andra inte, säger hon.

Just nu pågår ett stor studie där Charlotte Hedin och hennes kolleger har samlat in prover från IBD-patienters tarmslemhinnor när den är som svårast inflammerad. De har sedan följt upp med nya prover vid olika tidpunkter efter att patienterna har fått behandling.

– Vissa patienter får en jättebra effekt av immundämpande mediciner medan andra inte blir hjälpta alls. Det ska bli mycket intressant att jämföra dessa prover och se vad som skiljer sig åt mellan dem.

Analysarbetet ska göras nästa år och förhoppningsvis kommer det att ge svar på vilka molekyler eller kemikalier som är aktiverade vid läkningen.

- Drömmen är att hitta ett läkemedel som kan gynna läkningsprocessen utan att dämpa immunförsvaret. Det skulle verkligen vara ett efterlängtat komplement till dagens behandling, säger Charlotte Hedin.

Koslem ska hindra överföring av virus

Porträttfoto
Hongji Yan. Foto: Privat

Att slem spelar en avgörande roll i våra kroppar har vi nu konstaterat. Men fördelarna med slem sträcker sig långt bortom dess naturliga funktioner i våra kroppar. Hongji Yan, forskare vid Uppsala universitet och knuten till AIMES vid Karolinska Institutet, leder arbetet med att utforska potentialen hos mucin, den huvudsakliga, icke-vattenbaserade, komponenten i naturligt slem.

Med hjälp av mucin från kor har hans forskargrupp lyckats återskapa slemliknande geler.

– Våra geler är mångsidiga och kan anpassas för olika biomedicinska tillämpningar eftersom de kan uppträda både i fast form och som vätska, säger Hongji Yan.

Att slemmet kan anta olika former är avgörande. Som fast ämne kan det fånga virus och hindra deras rörelse mot eptelcellerna under slemhinnan. I vätskeform kan det avlägsna viruspartiklar som nått fram till epitelet.

En av de geler han har utvecklat ska förhoppningsvis kunna förhindra överföring av hiv och herpes. Tester i laboratorier på olika celltyper har gett lovande resultat; gelen förhindrade hiv-infektion i 70 procent av fallen och herpesöverföring i 80 procent av fallen.

– En stor fördel är att denna gel kan användas utan risk för utveckling av antimikrobiell resistens, vilket är ett problem med antivirala läkemedel. Vi hoppas kunna testa infektionsskyddet i djurstudier om två till tre år, säger Hongji Yan.

Förutom skydd mot sexuellt överförda virusinfektioner tror Hongji Yan att dessa geler också skulle kunna skydda mot bakterieinfektioner som gonorré och klamydia. Hans forskningsgrupp har även utvecklat mucinbaserade geler som förblir stabila i kroppen och kan fungera som implantat.

- Gelerna kan injiceras in i kroppen där de sedan stelnar. De kan också formas på önskat sätt innan implantation, förklarar han.

Studier på möss tyder på att dessa geler skulle kunna vara användbara vid diskbråcksoperationer för att skydda mellankotsskivor från postoperativ inflammation.

– I våra studier har vi sett att en enkel injektion vid operationsstället kan skydda både kärnan och kotkroppen från ytterligare degeneration, säger Hongji Yan.

Ett annat potentiellt användnings­område är transplantationskirurgi. Just nu undersöker Hongji Yan och hans kollegor möjligheten att hindra bortstötning av insulinproducerande bukspottkörtelceller efter transplantation till personer med typ-1 diabetes.

– Vi försöker skapa en gel som kan användas som ett immunskyddande hölje runt dessa cellöar när de injiceras i kroppen. Gelen ska skydda cellerna från att angripas av immunförsvaret utan att samtidigt hindra dem från att släppa ifrån sig insulin när de väl är transplanterade, säger Hongji Yan.

Om han tillåts sia kommer slem­baserade behandlingar och mediciner att spela en betydande roll i framtiden.

– Naturen ger oss ovärderliga insikter för design av biomaterial. Just nu befinner vi oss i en spännande tid där vi lär oss att replikera och anpassa egenskaperna hos geler med muciner för olika medicinska tillämpningar, säger han.

Svar på tre slemmiga frågor

Vad är egentligen en slemhinna?

Slemhinnor är tunna vävnadsskikt/membran som täcker kroppens inre hålrum. De består av epitelceller ovanpå ett lager av bindväv. Slemhinnorna täcks av slem.

Varifrån kommer slemmet?

Slem produceras huvudsakligen av körtlar i slemhinnorna. Slemmet lägger sig sedan som ett skyddande skikt ovanpå slemhinnan. Detta slemskikt består i sin tur av två lager: ett tunnare och mer vattenhaltigt närmast slemhinnan och ett tjockare och mer visköst lager ovanpå det tunnare skiktet.

Vad består slemmet av?

Huvudsakligen av två ingredienser: vatten och glykoproteiner, så kallade muciner. Övriga ingredienser är immunförsvarsceller, salter, enzymer och antikroppar. Det är mucinerna som gör slemmet elastiskt.

Prenumerera på populärvetenskapliga nyheter