Så minns vi Hans Rosling

Medarbetare, vänner och ministrar skriver i dag sina egna minnesord om Hans Rosling. Staffan Bergström, professor emeritus i internationell hälsa, minns en pendlarvän från Uppsala, och utrikesminister Margot Wallström en klar, pedagogisk och viktig röst. Världen har blivit bättre på så många sätt. Men just i dag känns världen lite fattigare, skriver tidigare doktoranden Christian Unge.

”En fantastiskt vän, utbildare och sann inspiration för vårt arbete. Melinda och jag är ledsna över förlusten av Hans Rosling.” (Red. översättning)
Bill Gates på Twitter.

”Hans Rosling var en personlig hjälte, en talangfull lärare och en storhjärtad evidensbaserad optimist.” (Red. översättning)
Melinda Gates på Twitter.

”En klar, pedagogisk och viktig röst som fick oss att bättre förstå vår omvärld har gått ur tiden. Hans Rosling kommer att saknas oss.”
Margot Wallström på Twitter.

”Så sorgligt. Hans Rosling har gått bort. Med fakta visade han oss på ett passionerat sätt att världen gör stora framsteg.” (Red. översättning)
Isabella Lövin på Twitter.

Helena Nordenstedt, forskare och lärare i global hälsa vid institutionen för folkhälsovetenskap, på Facebook:

Vi är många som känner sorg idag

“Idag är en sorgens dag. Hans, som har varit en vän, rådgivare och mentor inte bara till mig, utan till så många människor världen över. Hans, som kunde hitta de rätta orden om vad som helst, antingen som föreläsare för världens ledare på The World Economic Forum, eller för att trösta någon med krossat hjärta när ett förhållande tagit slut (det är sant!). Brilliant, passionerad, kritisk, utmanande, varm, lojal, alltid sann i sina syften, alltid med en tydlig kompass för rätt och fel, oavsett vad andra människor tyckte. Som alltid hade tid att undervisa studenter, politiker, företagsledare och journalister. Och som alltid försökte få tid att komma och föreläsa för våra studenter i Global hälsa på KI, även om det var via Skype från Liberia.

Så du tror att du som läkarstudent kan göra någon skillnad?

Första gången jag mötte Hans var 2002, när jag som ung läkarstudent följde med min vän Katarina till Tanzania för hennes examensprojekt. Innan vi åkte behövde vi ett dokument från KI som intygade vårt uppdrag, och Hans var den som skulle ge det till mig. Jag var lite nervös när jag steg in i hans rum och inte blev det bättre då han omedelbart frågade:

– Så du tror att du som läkarstudent kan göra någon skillnad? Vet du vad människorna du kommer att möta i södra Tanzania behöver allra mest??

Jag tror att jag svarade (åtminstone hade jag fattat så långt att det inte var läkarstudenter, eller ens läkare):

– Ekonomer …?

– De behöver försäkringskassor och infrastruktur!! Kom ihåg det!

Jag kom ihåg det han sa, och arbetet i Tanzania blev så omvälvande att jag inte kunde släppa tanken på att jobba med global hälsa. Och tio år senare, alltså under de senaste fyra åren, har jag haft möjligheten att göra precis det på KI, att undervisa i Global hälsa i Hans före detta forskningsgrupp med Anna Mia Ekström.

Många fler kan berätta om hur Hans har påverkat dem på det ena eller andra sättet. Hur han fann tiden till att göra allt han gjorde, vet jag inte. Men när han föreslogs vila, sa han alltid ”Vila kan jag göra när jag dör”. Men jag tror det är osannolikt att han vilar nu, det passar honom helt enkelt inte. Vi är många som sörjer i dag, men också många som kan föra vidare Hans Roslings och Gapminders arbete.

För att få en värld som är byggd på fakta, och en värld där extrem fattigdom (de tio procent av världens befolkning som fortfarande tvingas leva i extrem fattigdom) till slut är utrotad. Följ med oss på detta uppdrag, som kan vara viktigare idag än någonsin tidigare. Börja genom att titta på detta TedTalk med Hans och Ola Rosling How not to be ignorant about the world.”

Helena Nordenstedt

Johan von Schreeb, docent, lärare och specialist i allmänkirurgi och katastrofmedicin:

”Lär av Hans, använd samtid, humor, fakta och självironi”

”Hans Rosling var ett geni. Han hade en klockren förmåga att paketera faktabaserad kunskap så att publiken, vare sig det var professorer eller förstaårs-studenter på läkarlinjen blev trollbundna. Det krävs en gudabenådad pedagogik till att sammanfatta världens befolkningstillväxt, dess geografiska och åldersmässiga fördelning på några minuter med hjälp av tio toapappersrullar, se själva!

Hans var en passionerad optimist som drevs av hungern efter fakta för att föklara de verkligt svåra problemen i världen. Han brann för sin uppgift att utrota den extrema fattigdomen. Och han visste vad han pratade om. Hans pappa var kafferostare och hans mamma hade haft tuberkulos, han hade levt det svenska folkhemmets framväxt ut ur fattigdomen.

Han ömsade aldrig skinn, förblev alltid professor vid KI, med skärpet åtdraget över naveln.

Ibland hade han svårt att lyssna, men när han satt på huk framför den tandlösa gumman vid hennes öppna eld ute på Afrikas landsbygd sög han i sig av hennes erfarenheter om hur livet tedde sig, vilket hennes bekymmer var och vad hon behövde för att ändra på det.

Jag var Hans sista doktorand, sen gick han vidare till att fullt ut ägna sig åt stiftelsen Gapminder där han med sonen Ola och sonhustrun Anna skapade nya pedagogiska verktyg för att illustrera hur världen förändrades. Han ömsade aldrig skinn, förblev alltid professor vid KI, med skärpet åtdraget över naveln. Samtidigt njöt han av att slippa den trånga akademiska kostymen.

Det är en grannlaga uppgift för oss på KI att bevara och utveckla arvet efter Hans. Vi måste riva murarna runt KI, inte bygga nya. Undervisning och pedagogik, måste meriteras mer, mycket mer. Lär av Hans, använd samtid, humor, fakta och självironi i undervisning och se till att ägna dig åt viktiga frågor. Då kan man bli en folkbildare som når hela vägen ut i världen!

Hans arv kommer att förvaltas av många, hans lärjungar finns över hela världen. Frön till en förändrad värld med en positiv världsbild som drivkraft. Låt oss se till att fröna växer till blommor som skuggar tillväxten av ignorans och okunskap. Det är vi skyldiga Hans.”

Johan von Schreeb

Anna Mia Ekström, professor i global infektionsepidemiologi och överläkare:

Man fick aldrig det svar man förväntade sig

”Hans Rosling var en fantastisk person och jag känner mig väldigt privilegierad över att ha fått arbeta med honom. Jag bytte område när jag träffade honom för 16 år sedan. Då hade jag disputerat i epidemiologi på KI men hade det globala intresset. Hans hade inspirerat mig mycket när han undervisade på en kurs i Internationell hälsa och jag sökte upp honom på KI.

Första gången vi träffades frågade han ”Är du frireligiös eller kommunist? Inga andra läkare vill jobba med fattiga för dålig lön.” Jag är nog lite mer vänster i så fall sa jag och då började han förhöra mig med sitt berömda chimpanstest (5 frågor om barnadödlighet etc i olika länder). Sedan gav han mig en tjock rapport från Världsbanken ”World Develoment Report” att läsa. Jag lusläste och älskade den rapporten, och det gillade han och frågade vad jag tyckte om sättet att mäta sjukdomsbörda och hälsokostnader. Jag fick börja jobba direkt, först med en resa till Indien som lärare för Globalhälsokursen och sen med att samla in dataset till World Health Chart och pilottesta layout till det som senare blev Gapminder. Han sporrade mig att vara på tårna och ifrågasatte allt, hela tiden, förhörde en ofta och vände upp och ner på frågeställningar och accepterade inte floskler och dumhet. Han sa ofta "Där har du fel! Helt fel! Tänk efter!!"

Det finns inte så många som arbetar så hårt som han gjorde.

Han var intresserad av allting som hände i världen, inklusive politik, och kunde relatera det till hälsotrender. Han var mästare på att förenkla det komplicerade och delade ofta in saker i rätt och fel men kunde låta sig överbevisas. Han var ung i sinnet, nyfiken och flexibel. Till exempel trodde han initialt inte att storskalig hiv-behandling i Afrika skulle fungera, men när han såg att det fungerade så backade han. Det fanns absolut ingen dumstolthet eller prestige hos honom.

Hans storhet var att han var så intelligent och kunde tänka brett och ”out of the box” med oväntade jämförelser som gjorde att man såg klarare. Man fick aldrig det svar man förväntade sig. Han vägrade att vara politiskt korrekt. Hans devis var att om man bara kan belägga sina åsikter med bra statistik kan och bör man uttala sig för att förbättra kunskapen om världen. Det är både vår plikt och frihet som forskare och akademiker.

Det finns inte så många som arbetar så hårt som han gjorde. Ibland knaprade han sockerbitar på kvällarna för att orka jobba sent och förbereda sina föreläsningar.

Han gav ofta oss, sina medarbetare, uppdrag som han inte hann med, och uppmuntrade oss mycket att ta egna initiativ, men gillade också att själv ha rollen som estradör med ett brett kontaktnät av väldigt inflytelserika personer. Hans kunde tala med alla just för att han respekterade alla sorters människor oavsett bakgrund. Han gav alla en chans och värderade folk efter det de stod för. Han fjäskade aldrig för någon. Jag kommer att sakna honom så otroligt mycket, han var en sådan enorm inspirationskälla, kunde tänka så brett, och var så ungdomlig och varm som människa. Han lämnar ett stort tomrum.”

Anna Mia Ekström

Christian Unge, överläkare, disputerade 2010 i global hälsa när Hans Rosling var chef för enheten för global hälsa (ICHAR):

”Många är vi som inspirerats och påverkats av dig”

”Hans! Det är med stor sorg jag fått veta att du har somnat in. Mötet med dig under läkarlinjen blev en ögonöppnare och jag visste direkt vad jag ville göra: följa i dina fotspår. Många är vi som inspirerats och påverkats av dig, som forskare, som folkbildare och som pedagoger. Men allra mest har du fått människor i din omgivning att växa. Inte bara har du överöst oss alla med uppfriskande statistik och fakta, du har även upplyst oss om att världen har blivit bättre på så många sätt. Men just i dag känns världen lite fattigare. Vi kommer alla att sakna dina högar av apelsiner, dina powerpoint-bollar, pekpinnar och din skarpa, genomträngande blick.”

Christian Unge

Staffan Bergström, professor emeritus i internationell hälsa:

Hans Rosling – min medresenär, den ivrige didaktikern

”Mitt allra första minne av Hans är från tidigt 1970-tal i Uppsala: en rufsig kalufs i matsalen på “Ackis” och Hans energiska röst som säger att han ska bli “professor i medicinsk geografi”. Lite märklig kändis, den där Hans Rosling, som dök upp i mitt liv allt oftare: från Sandöskolans biståndsutbildning till Afrikagruppernas veckoslutsseminarier och sedan som min elev på 10-veckorskursen vid professor Yngve Hofvanders ICH, där vi senare blev föreläsarkolleger.

Med sin älskade Agneta förberedde Hans deras arbete i Moçambique, som höll på att gå i kvav på grund av Hans första cancer, som han övervann och kunde tala öppet om i media. Obruten av denna vunna kamp tog sig familjen till Moçambique där de blev placerade i Nacala. Många bilder av Hans under deras år där visar en lång, mycket mager man, alltid rufsig i håret, som troligen aldrig känt av en kam. Så var han: han fick påminnas om att äta och arbetet tog all hans kraft. Vi kom till Moçambique ett par år senare och upplevde under våra fem år där den svårgripbara massfattigdomen i krigets Moçambique på samma sätt som Agneta och Hans.

Hans återberättade för mig per telefon bara ett par dagar före sin död hur han förstod den djupaste fattigdomens brutala natur först där i Nacala: den där upplevelsen man bara kan få vid sinnenas direkta perception av det svårfattbara. Där, mitt i “fattigdomens patologi”, präglades Hans för livet och blev den ivrige didaktikern som ville förmedla denna patologi till alla i oförglömliga föreläsningar och sedermera i Gapminders World Health Chart och i Ted Talks.

Du Staffan – stavas det ‘proffesor’ eller ‘professor’?

På vägen mot KI var jag steget före Hans och fick professuren i internationell hälsa 1996 men Erling Norrby ville strax ha min åsikt om inte “den där Hans Rosling” borde rekryteras till KI. “Visst” tyckte jag och sedan satt jag med Hans i vårt kök i Uppsala och fick hans samtycke. Sedan blev vi dagliga bilpendlare mellan Uppsala och KI, dit vi kom i arla morgonstunder. Alltid. Och aldrig problem med att hitta parkeringsplats. När vi fram emot midnatt stod och kopierade faktaunderlag till kommande föreläsningar, minns jag att en doktorand stirrade på oss och utbrast – innan vi drog oss mot pendlarbilen mot Uppsala efter midnatt: “Ni två är ju inga bra ‘role models’ för oss yngre forskare! Så här kan man inte leva!”

Så sant. Vi blev svaret skyldiga.

Jag har fått privilegiet att vara medresenär i Hans senare del av livet och vi har fått följas åt – inte bara i pendlarbilen. När vi var sena från KI och skulle hämta upp min hustru Birgitta från barnkirurgen på Astrid fick jag sända in Hans för att ta förebråelserna – det gjorde han suveränt! Han var självironisk och öppen om sina problem, där dyslexin var ett återkommande problem. En gång då vi följdes åt för att få våra nya ID-kort skulle vi fylla i persondata på ett formulär. Vi satt i varsitt rum med undersköterskor och vårdbiträden runtomkring och plötsligt hördes Hans höga rop till mig om stavningshjälp: “Du Staffan – stavas det ‘proffesor’ eller ‘professor’?”

Då log många väntande överseende mot professor Hans.”

Staffan Bergström