Publicerad: 2026-11-04 09:51 | Uppdaterad: 2026-11-04 09:53

KI-forskare erbjuds fler vägar till ny kunskap vid Max IV

Max IV
Max IV - flygbild tagen i gryningen. Foto: Johan Persson/Lunds universitet

Vid anläggningen Max IV i Lund kan forskare undersöka allt från proteiner till mänsklig vävnad, och upptäcka sådant som är svårt att komma åt med andra metoder. KI-forskaren Caroline Graff framhåller att tid vid Max IV har tillfört hennes Alzheimerforskning ett nytt lager av kunskap.

Max IV är en nationell forskningsinfrastruktur och en så kallad synkrotronljusanläggning. Vid anläggningen utanför Lund produceras mycket intensivt och kontrollerbart röntgenljus som leds till olika mätstationer, så kallade beamlines. Beroende på metod går det exempelvis att bestämma proteiners struktur, avbilda vävnad eller kartlägga var olika grundämnen finns i ett biologiskt prov.

Vid Max IV har forskare bland annat undersökt plack från halspulsådern för att förstå processer bakom stroke och studerat olika grundämnen i lungvävnad vid lungfibros. Andra projekt handlar om allt från läkemedelsutveckling till forskning om universellt givarblod.

Martin Moche, senior forskningsinfrastrukturspecialist vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, samordnar en grupp KI-forskare som använder mätstationen BioMax för proteinkristallografi. Han tror att fler forskare vid KI skulle kunna ha nytta av anläggningen.

Foto av man i ljusblå tröja.
Martin Moche. Foto: Martin Stenmark

– KI-forskare känner förstås till de bildtekniker som finns inom det egna fältet, men vad man kan göra med en synkrotron vet man inte alltid, säger han.

Caroline Graff, professor vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle och kliniskt verksam läkare, är en av de KI-forskare som nyligen har börjat använda Max IV.

Möjlighet för Alzheimerforskningen

Tidigare kände hon knappt till vilka möjligheter anläggningen erbjöd för hennes typ av forskning. Det förändrades vid ett möte mellan Max IV och KI hösten 2025. Då presenterades forskning där hjärnvävnad från möss hade undersökts med hjälp av Max IV. 

Det väckte Caroline Graffs och neuropatologen Inger Nennesmos, institutionen för onkologi-patologi, intresse. De arbetar sedan länge med hjärnvävnad från avlidna för att bättre förstå Alzheimers sjukdom och andra sjukdomar som drabbar hjärnan.

Max IV
Ett prov placerat i NanoMax beamline. Foto: Johan Persson/Lunds universitet
Max IV
Caroline Graff på Max IV. Foto: Privat

– Vi tänkte att här finns en möjlighet att se saker som vi inte ens kan se i mikroskop. Det kändes som nästa nivå, säger Caroline Graff.

Sedan i våras använder Caroline Graffs forskargrupp mätstationen NanoMax för att undersöka mycket små snitt av hjärnvävnad från avlidna med olika genetiska former av Alzheimers sjukdom. Där kan de kartlägga var grundämnen som järn, zink och koppar finns i vävnaden och jämföra resultaten med intilliggande snitt som analyseras med andra metoder på KI. 

Hittills har gruppen gjort experiment vid Max IV vid två tillfällen, och nu vill de gå vidare med fler genetiska varianter och har därför ansökt om ny stråltid.

– Vi har sett saker som vi inte tidigare har sett, det är alltså ytterligare ett lager av kunskap som vi får här, säger Caroline Graff.

Våga prova

Max IV
KI-forskarnas prov monteras i analysinstrumentet av doktor Valeriia Skoryk, Lunds universitet. Foto: Caroline Graff

Möjligheterna som Max IV och synkrotronljus kan erbjuda forskare är av naturliga skäl svåra att föreställa sig för forskare som inte provat. Martin Moche menar att den största tröskeln inte är tekniken eller den praktiska användningen, utan att veta vad man kan göra där. 

Han vill gärna se fler konkreta och inspirerande exempel från medicinsk forskning för att fler ska upptäcka möjligheterna.

– Om man exempelvis forskar om lungor och ser vad andra har gjort med lungvävnad, då förstår man.

Caroline Graffs råd är att inte försöka förstå all teknik först, utan att utgå från sin egen forskningsfråga och ta kontakt.

– Var nyfiken, ta kontakt med någon som arbetar på Max IV, och våga prova. Vi har fått ett otroligt bra bemötande och mycket hjälp för att få det här att fungera.

Så bokas Max IV

För att göra experiment vid Max IV ansöker forskare eller forskargrupper om stråltid vid någon av anläggningens olika mätstationer, så kallade beamlines. Vilken mätstation och metod som passar beror på forskningsfrågan.

Ordinarie ansökningsomgångar äger rum två gånger om året, i februari och september. För vissa typer av projekt finns också möjlighet att söka stråltid löpande. 

För den som inte tidigare har använt Max IV är ett första steg att ta kontakt med anläggningen och diskutera vilka möjligheter som finns. Ansökningar om stråltid görs vid återkommande ansökningstillfällen.