Fyra snabba frågor till nydisputerade Sonja Rafat
Sonja Rafat är nybliven doktor vid institutionen för odontologi på Karolinska Institutet. Vid disputationen den 9 oktober 2026 försvarade hon sin avhandling med titeln "Oral health and associated factors among outpatients with substance use disorder". Här berättar hon om sin forskning, sin tid som doktorand och vad som väntar efter disputationen.
Hur kommer det sig att du valde det här ämnet?
För många år sedan hade jag en patient som kom till mig för en vanlig profylaxbehandling. Under behandlingen behövde patienten flera gånger sätta sig upp för att kunna andas ordentligt. Till slut frågade jag om personen kanske borde undersöka sin näsa, till exempel om det kunde finnas polyper. Efter en stund berättade patienten att näsan hade blivit skadad efter långvarigt sniffande av kokain. Där och då insåg jag att jag inte riktigt hade rätt kunskap eller rätt verktyg för att kunna hjälpa patienten på bästa sätt. Det väckte min nyfikenhet och blev en viktig anledning till att jag ville lära mig mer om sambandet mellan substansbruk och munhälsa.
Vad har varit roligast?
Det roligaste har varit att kunna kombinera det kliniska arbetet med forskningen. Under hela forskarutbildningen har jag arbetat deltid som tandhygienist och deltid som doktorand. Det har varit väldigt värdefullt att kunna ta med sig kliniska erfarenheter in i forskningen och samtidigt få ett vetenskapligt perspektiv på sådant man möter i tandvården.
Vad är dina viktigaste resultat?
De viktigaste resultaten är att personer med substansbrukssyndrom hade stora behov av tandvård och en hög sjukdomsbörda i munnen. Vi såg också att skillnaderna inte enbart verkade vara kopplade till vilken substans som användes, utan att faktorer som ålder, utbildningsnivå och munhygienvanor hade stor betydelse. Ett annat viktigt resultat var att många hade oregelbunden kontakt med tandvården och ofta sökte vård först när de hade akuta besvär. Sammantaget visar resultaten att tandvården behöver uppmärksamma den här patientgruppen mer och att det finns behov av bättre samverkan mellan tandvård och beroendevård.
Vad händer nu? Hur ser framtiden ut?
Det närmaste målet är att färdigställa och publicera den tredje artikeln. Därefter vill jag gärna fortsätta använda min kliniska och vetenskapliga erfarenhet, men jag är också öppen för att se vilka möjligheter som finns framöver. Förhoppningen är att forskningen på sikt kan bidra till att förbättra tandvården för personer med substansbrukssyndrom.
