Fyra snabba frågor till nydisputerade Ida Brännemo
Ida Brännemo är nybliven doktor vid Institutionen för odontologi på Karolinska Institutet. Vid disputationen den 13 maj försvarade hon sin avhandling med titeln "Parental Support Programs for Preventing Early Childhood Caries". Här berättar hon om sin forskning, sin tid som doktorand och vad som väntar efter disputationen.
Hur kommer det sig att du valde det här ämnet?
Som pedodontist möter jag ofta små barn med grav karies, ibland så omfattande att behandling behöver göras under narkos. Karies kan påverka barnets välbefinnande negativt genom exempelvis smärta och sömnsvårigheter, och barn som utvecklar karies tidigt i livet har också en ökad risk för fortsatt kariessjukdom senare i livet. Det är också en patientgrupp där det ibland kan finnas andra utmaningar runt barnet och familjen. För mig känns det därför kliniskt angeläget att arbeta med just de här frågorna.
Jag ville förstå hur vi kan stötta föräldrar både i att förebygga karies tidigt och i att hantera situationen när barnet redan utvecklat omfattande sjukdom. Avhandlingen handlar också om jämlik hälsa och om hur tandvården, tillsammans med andra verksamheter som möter små barn och deras familjer, kan arbeta förebyggande tillsammans.
Vad har varit roligast?
Det roligaste har varit att kombinera forskning med kliniskt arbete för att kunna arbeta nära frågor som spelar roll för barns munhälsa och välbefinnande. Jag har också uppskattat det tvärprofessionella perspektivet, särskilt samarbetet mellan barntandvård, barnhälsovård och socialtjänst.
Det har känts meningsfullt att arbeta med forskning som har en tydlig koppling till prevention och folkhälsa, och där resultaten kan användas för att utveckla insatser för barn med hög risk för karies.
Vad är dina viktigaste resultat?
Ett viktigt resultat är att tidiga föräldrastödsinsatser verkar kunna förbättra både tandborsvanor och tidiga kariesskador hos små barn. Vi såg positiva effekter när stödet gavs tidigt i barnets liv och integrerades i verksamheter som redan möter familjer, som barnhälsovården.
Samtidigt visar avhandlingen att det är svårare att påverka sjukdomsutvecklingen när barn redan har utvecklat omfattande karies. Hos barn som behövt behandling under narkos såg vi att många utvecklade ny karies trots intensiva stödinsatser. Samtidigt såg vi att föräldrarna upplevde en förbättrad munhälsorelaterad livskvalitet för både barnet och familjen efter stödinsatserna.
Resultaten understryker därför hur viktigt det är att arbeta förebyggande tidigt och att nå familjer innan kariessjukdomen hunnit etableras.
Vad händer nu? Hur ser framtiden ut?
Jag kommer att stanna kvar på Karolinska Institutet och fortsätta arbeta inom specialiserad barntandvård, där jag kombinerar forskning, undervisning och kliniskt arbete.
Framåt vill jag fortsätta utveckla forskning kring prevention och jämlik munhälsa för barn, särskilt för grupper med hög risk för karies. Jag hoppas också kunna bidra till fortsatt samverkan mellan tandvård och andra verksamheter som arbetar med barns hälsa och utveckling.