Till minne av Björn Vennström (1948–2024)

Björn Vennström var en pionjär inom flera forskningsområden. Han föddes i Finland 1948 och tog studentexamen vid Ålands Lyceum i Mariehamn 1967. Där blev han tidigt fascinerad av DNA och arvsmassans mysterier, och flyttade därför till Uppsala för sin universitetsutbildning. 

Vid Uppsala universitet tog han sin doktorsexamen 1978 i Lennart Philipsons forskargrupp. I denna molekylärbiologins gryning bidrog Björn Vennströms forskning till helt nya insikter kring genreglering och transkription. Han fortsatte sin forskning som postdoktoral forskare i Michael Bishops laboratorium vid UCSF 1978–1980, där han lyckades bevisa att två virala onkogener (v-erbA och v-erbB) motsvarades av två gener i cellens genom (c-erbA och c-erbB). 

Detta var ett viktigt fynd, som befäste Bishops hypotes om att retrovirala onkogener uppstår ur normala gener i arvsmassan. 

Upptäckten att virala onkogener har cellulära ursprung ledde till att Michael Bishop och Harold Varmus erhöll Nobelpriset 1989. 

Efter den framgångsrika USA-vistelsen återvände Björn Vennström till Uppsala universitetet under tre år, innan han 1983 rekryterades som gruppledare till European Molecular Biology Laboratory (EMBL), ett av de absolut främsta molekylärbiologiska forskningscentren i Europa. 

Han tillbringade fem mycket produktiva år vid EMBL, och som kronan på verket visade han att c-erbA-genen kodade för en sköldkörtelhormonreceptor – en stor upptäckt som gav genklang internationellt och öppnade ett helt nytt forskningsfält inom hormonbiologin.

Forskningen ledde till viktiga upptäckter 

År 1987 rekryterades Björn Vennström till KI, där han har innehaft tjänsten som professor i utvecklingsbiologi fram till pensioneringen 2015. Hans forskning vid KI ledde till en rad viktiga upptäckter kring sköldkörtelhormonreceptorernas roller under fostrets utveckling samt i den vuxna individen, exempelvis för reglering av hypotalamus, hjärta och kroppens fettceller; forskning som givit helt nya insikter i sköldkörtelhormoners funktioner. 

År 1996 valdes Björn Vennström också in som ledamot i Kungliga Vetenskapsakademien.

Utöver sin egen mycket framgångsrika forskning har Björn Vennström kommit att betyda mycket för KI på en rad olika områden. Han var först med att etablera ES-cellteknologin vid KI, som nu är en viktig core-facilitet. Han tjänstgjorde som prefekt vid institutionen för cell- och molekylärbiologi 1999–2002 och han sattes också vid rodret för att samordna KI:s djurförsöksverksamhet, där institutionernas småskaliga verksamheter fördes samman till den nystartade institutionen Komparativ medicin, en omfattande och grannlaga uppgift. 

Som erkänsla för sina framstående insatser för KI belönades Björn Vennström med Karolinska Institutets silvermedalj 2014.

Ordförande i Nobelförsamlingen

Björn Vennström gjorde också mycket viktiga insatser inom Nobelverksamheten. Han valdes in som ledamot av Nobelförsamlingen 1993 och var dess ordförande 2012. Han var under ett antal år också medlem av Nobelkommittén. Han presenterade Nobelpriset 1995 i Konserthuset, och var i Nobelarbetet alltid påläst, kreativ och diskuterade gärna, men alltid med gedigna argument och respekt för ledamöter som tyckte annorlunda.

Vi kommer alltid att minnas Björn Vennström som en kollega av renaste vatten, alltid respektfull och intresserad och nyfiken på andras idéer. Björn var stöttande gentemot kollegor, framför allt yngre forskare på väg upp i karriärsystemet. Han delade altruistiskt med sig av klokskap och stödde ibland unga forskare ekonomiskt utan att kräva något i gengäld. Någon gång kunde han kanske uppfattas som lite kärv och korthuggen, men under ytan var Björn en sann människovän och ville alltid kollegornas bästa. 

Utanför forskningen odlade Björn sina många intressen, vilka spände från finsnickeri till science fiction-litteratur och vidare till djupa kunskaper om runskrift samt möten med orangutanger i Borneos regnskogar. Han beskrev sig själv som en ”ex-ålänning sedan studenten”, och Åland låg verkligen hans hjärta nära – sommarstället på Åland och dess renovering var höjdpunkter för Björn och Kristina Vennström. Att Björn var en uppskattad ålänning understryks av han utsågs till en av 2015 års sommarpratare vid Ålands Radio.

Vi har mist en forskare som lämnat bestående bidrag till forskningen, och som var en mycket uppskattad kollega, med stor omtanke om andra forskare, framför allt de yngre. Hans vetenskapliga upptäckter kommer alltid att leva vidare och hans inställning till forskning tjänar som ett föredöme och inspiration för oss alla. 

Text: Thomas Perlmann, Bertil Daneholt och Urban Lendahl