Till minne av Anna Karlsson (1958-2025)

Anna Karlsson föddes i Stockholm den 24 mars 1958. Hon studerade medicin vid Karolinska Institutet och tog läkarexamen 1985. Sin doktorsgrad i medicinsk biokemi avlade hon 1990 efter handledning av Peter Reichard och Britta Wahren. Hon blev docent i medicinsk biokemi i 1996. 

Året därpå erhöll hon läkarlegitimation och flyttade till institutionen för laboratoriemedicin. Från 2008 hade hon en förenad anställning som professor i klinisk virologi vid Karolinska Institutet och specialistläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset. År 2001 fick hon det prestigefyllda Descartespriset från Europeiska kommissionen, som uppmärksammar framstående forskare vars arbete främjar internationellt forskningssamarbete inom alla vetenskapliga discipliner.

Anna Karlsson hade en bakgrund som dansare och hennes intresse för hiv-forskning väcktes när flera av hennes danskollegor insjuknade i aids. Under 1990-talet etablerade hon sig i internationella nätverk som utvecklade kombinationsbehandlingar mot hiv-infektioner, vilka idag är etablerade i klinisk praxis. 

Hennes forskning fokuserade på olika sätt att förebygga mutationer i hiv-virusets enzym omvänt transkriptas och hon blev snabbt en internationell auktoritet inom området. Hennes senare studier fokuserade mer på nukelosid- och nukelotidkinaser, vilka är enzymer som aktiverar olika former av läkemedel (nukleosidanaloger) som kan användas vid behandling av såväl virussjukdomar som olika former av cancer. 

Anna Karlsson studerade dessa enzymer på både biokemisk nivå och i musmodeller. Det arbetet förde henne särskilt vidare till forskning om mitokondriella nukleosidkinaser och deras möjliga roll som målenzymer för att hämma tumörtillväxt. Med tiden riktade hon allt större fokus mot cancerforskning och hon var vetenskaplig sekreterare för Cancerfonden under flera år, fram till 2024. 

Förutom sina vetenskapliga insatser inklusive hennes uppskattade roll i Nobelförsamlingen och Nobelkommittén hade Anna Karlsson ett stort antal centrala uppdrag vid Karolinska Institutet. Hon var under många år akademisk ledamot i Konsistoriet och under de senaste åren bland annat ordförande i Docenturnämnden samt ordförande i centrala Curriculumkommittén för den nya läkarutbildningen. Parallellt fortsatte hon sitt arbete som läkare vid Karolinska Universitetssjukhuset där hon arbetade med diagnostik av virusinfektioner. 

Anna Karlsson var en vänlig, generös och ödmjuk person som berörde många människor. Hon kommer att vara djupt saknad av alla vänner och kollegor på KI.

Christian Giske, Sophie Curbo, Jonas Fuxe och Elias Arnér för vänner, kollegor och forskare vid Karolinska Institutet, Karolinska Universitetssjukhuset och Nobelförsamlingen/Nobelkommittén.