Tarmar och tankar – så hänger de ihop

– För att kunna svälja behövs input från hjärnan. För att gå på toa behövs input från nedre delen av ryggmärgen, säger Ulrika Marklund, docent vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik vid Karolinska Institutet.

Diskussionerna mellan de två hjärnorna förs via den så kallade tarm-hjärnaxeln – ett samlingsnamn för de olika vägar som budskapen färdas på. Signaler kan till exempel gå via nervsystem, men möjligheten att välja blodbanan finns också.

Tarmens nervsystem fungerar självständigt

Det enteriska nervsystemet har också en förmåga att kunna jobba oberoende av hjärnans input. Vissa nervceller kan känna av vad som pågår i tarmen, vad vi äter och om det är någon infektion på gång. Några kan vidarebefodra information till andra nervceller och andra kan få tarmrörelserna att ändra hastighet, eller få tarmens insida att utsöndra mer vätska. Systemet fungerar helt självständigt i tunntarm och tjocktarm. Ett tydligt bevis för det kommer från försök på möss. Tar man ut en tarmsnutt från en mus kan man se hur tarmrörelserna fortsätter i någon timme även om den inte sitter fast på en kropp.

– Stoppar man in en pellet i ena delen så kommer den ut i andra delen, säger Ulrika Marklund.

Men ibland blir det fel. I vissa fall, som vid Hirschsprungs sjukdom, där nedre delen av tjocktarmen helt saknar enteriskt nervsystem, är det medfött. Då blir det stopp, avföringen kan inte komma ut. Sjukdomen upptäcks ofta på BB i samband med att det inte kommer ut något barnbeck i blöjan. Idag opereras den felaktiga delen av tarmen bort, men många dras med olika besvär livet ut.

– Egentligen skulle man behöva bygga upp ett helt nytt nervsystem. Här finns en stor förhoppning nu att man ska kunna göra det, genom att använda stamcellsterapi, säger Ulrika Marklund.

Hennes egen forskning, som handlar om att försöka ta reda på vilka olika nervcellstyper som finns i det enteriska nervsystemet, hur de bildas och är kopplade till varandra, skulle kunna vara till hjälp här. Det skulle också kunna hjälpa vid sjukdomen gastropares, som betyder att magsäcken tömmer sig för långsamt och i värsta fall kan leda till undernäring. Detta är relativt vanligt hos personer som har haft diabetes länge och uppstår på grund av nervskador.

– Om man förstår hur nervcellstyperna bildas och samarbetar kanske man kan driva stamceller till att bli vissa nervcelltyper som kan användas i behandling av dessa sjukdomar, säger hon.

– Det är vanligt att den som har haft dåliga erfarenheter av smärta eller diarré utvecklar strategier. Man kanske börjar undvika viss mat eller aktiviteter i förebyggande syfte, säger Brjánn Ljótsson, professor i klinisk psykologi vid institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska Institutet.

Att undvikandebeteende riskerar att förvärra magbesvären är ett tydligt exempel på att problemet inte enbart sitter i tarmen.

– Jag brukar säga att om du börjar bete dig som att din mage är ett hot får du fler symtom, säger han.

Förutom att man tränar hjärnan i att bli mer uppmärksam på vad som pågår i magen kan den ökade vaksamheten även aktivera den så kallade kamp-flyktmekanismen – och då får man ännu mer besvär. Alla som har varit nervösa någon gång vet att magen kan bli orolig också.

Psykologisk behandling kan hjälpa

För personer som är begränsade i sin vardag på grund av IBS kan också psykologiska behandlingar, som kognitiv beteendeterapi, KBT, vara en bra idé.

– Terapin går ut på att patienten gradvis får utmana sina rädslor och upptäcka att man kan utföra aktiviteter tillsammans med symtomen. Ofta fungerar det bättre än man tror och då lär man om hjärnan, förklarar Brjánn Ljótsson.

KBT verkar inte bara göra att det blir lättare att hantera symtom, terapin verkar också kunna påverka tarmens funktion.

– Vi ser färre besvär av diarré smärta och uppblåsthet, säger han.

Men alla blir inte hjälpta av KBT. För dem skulle kanske en annan form av psykologisk behandling, så kallad tarminriktad hypnos kunna hjälpa. Då får patienten hjälp i ett djupt avslappnat tillstånd, som kallas hypnotiskt. Patienten guidas först in i det hypnotiska tillståndet av en legitimerad hypnosterapeut – för att därefter få instruktioner i hur man kan visualisera sina tarmrörelser. Syftet med det är dels att man ska känna att man har kontroll över sin tarm, dels att man ska lära sig att tolka sina symtom annorlunda. Med tiden, efter flera hypnossessioner är det meningen att de nya tolkningarna ska följa med in i vardagen. Tarminriktad hypnos används redan idag i flera regioner i Sverige. Men det är ingen mirakelkur, alla blir inte tydligt bättre.

– Men en metaanalys som vi gjorde för några år sedan visar att hypnos ändå är effektivt för många, säger Brjánn Ljótsson.