Skillnader i livsvillkor ger ojämlik hälsa – tema i senaste numret av SMT

I Sverige, som varit ett av världens mest jämlika länder, ser vi idag stora och ökande skillnader i livsvillkor och hälsa, där lägre utbildning eller inkomst innebär en högre risk för ohälsa och för tidig död. Skillnaderna i livslängd är dramatiska, det skiljer cirka tio år mellan grupper med högst och lägst inkomst. Utvecklingen sker trots att Sveriges riksdag 2015 beslutade om ett nationellt folkhälsomål ”att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation”. 

Orsakerna till hälsoskillnaderna kan spåras till människors sociala och ekonomiska livsvillkor; hushållens ekonomi, arbetsliv, skola, hälso- och sjukvård och socialförsäkringssystem (det vi kallar välfärdsystemet), samt migration och bistånd. Alla dessa påverkas av politiska beslut. 

”Ojämlikhet dödar – vad gör politiken?”

Ett nyligen publicerat temanummer av Socialmedicinsk tidskrift (SMT) med rubriken Ojämlikhet dödar - vad gör politiken? vill belysa de ökande skillnaderna i livsvillkor och hälsa och visa på effekterna av politiska beslut. En genomgående frågeställning är i vilken mån politiska beslut är kunskapsbaserade.

Temadelen i numret innehåller 16 artiklar där 26 olika författare lyfter fram olika perspektiv och ger förslag på hur ojämlikhet i hälsa kan minskas. 

Flera av bidragen i numret har skrivits av forskare vid institutionen för global folkhälsa:

Bo Burström skriver tillsammans med Finn Diderichsen och Göran Dahlgren artikeln Ojämlikheten ökar, och vad gör Sverige? De frågar om ansvariga politiker anser att det är viktigare att försvara ökade resurser till resurssvaga grupper med en stor sjukdomsbörda i stället för att ge bidrag till mycket rika med en betydligt mindre sjukdomsbörda. Författarna ger också en rad förslag som förhindrar för tidig död, främjar en bättre och mer jämlik hälsa och hoppas att dessa lyfts i årets valrörelse.

Bo Haglund, chefredaktör för SMT, och Bo Burström beskriver i artikeln Välfärdsystemets utarmning hur den svenska välfärdsstaten har försämrats, både när det gäller ersättningar i socialförsäkringen och resurser till hälso- och sjukvård och äldreomsorg. Statens minskade stöd till regioner och kommuner samt socialförsäkringens minskande andel av bruttonationalprodukten medför mindre resurser till välfärdstjänster. Det innebär även en ökad andel fattigdom bland långvarigt sjuka och arbetslösa, utrikesfödda och ensamförsörjarhushåll med barn. Andelen som får ekonomiskt bistånd ökar inte. Artikeln ger några konkreta exempel på hur välfärdssystemet har förändrats över tid.

I artikeln Antimikrobiell resistens behöver sättas i ett samhällsbyggesperspektiv för effektivare genomslag visar sedan Nina Viberg, Jaran Eriksen och Cecilia Stålsby Lundborg, med antibiotikaresistens som exempel, hur bristande biståndsinsatser i andra länder kan få negativa konsekvenser även för givarländer, eftersom resistens inte respekterar några gränser.

I SMT:s serie om kvinnliga pionjärer skriver Ann Liljas om Karolina Widerström – Sveriges första kvinnliga läkare och föregångare inom socialmedicin. Karolina Widerström (1856-1949) var en av sin tids mest inflytelserika kvinnor både som gynekolog och i sitt samhällsengagemang för kvinnors rättigheter.