Kopplingen mellan genetik och skadliga ämnen i vår miljö
Hur känsliga vi är för skadliga ämnen beror på våra gener. Men skadliga ämnen kan också förändra vår arvsmassa samt även det som kallas epigenetik. Karin Broberg, professor i miljömedicin, med inriktning mot genetik och epigenetik vid Institutet för miljömedicin, forskar om dessa samband mellan arv och miljö.
Karin Broberg forskar om kopplingen mellan genetik och skadliga ämnen i vår miljö: dels hur farliga ämnen påverkar arvsmassan, dels hur arvsmassan påverkar vår känslighet för farliga ämnen.
– Skillnaden mellan de som är extra sårbara för miljöfaktorer och de som är extra tåliga är väldigt stor. För att kunna bedöma risker rätt och till exempel sätta lämpliga gränsvärden för olika ämnen i vårt samhälle, så är det viktigt att vi skaffar oss mer kunskap om dessa skillnader, säger Karin Broberg.
Hennes forskning har i stor utsträckning handlat om giftiga metaller och halvmetaller, som arsenik, men ambitionen är att bidra till generell kunskap på området.
– Metaller är en bra modell för att förstå hur giftiga ämnen påverkar vår arvsmassa. De är till exempel relativt enkla att följa genom kroppen. För organiska föreningar är omsättningen i kroppen mer komplicerad.
Genetisk anpassning till farlig miljö
Karin Broberg med kolleger har upptäckt den hittills enda kända genetiska anpassningen till farlig miljö hos människor: hos ursprungsfolk i norra Argentina finns genvarianter som ökar toleransen för dricksvattnets höga halter av arsenik. Rönen publicerades våren 2015 och fick stor uppmärksamhet.
Gruppen har också visat att exponering för skadliga ämnen tidigt i livet sätter epigenetiska spår som får betydelse för hälsan långt senare.
– Epigenetik är ett relativt nytt område, och väldigt spännande. Den hjälper oss att förstå hur miljöfaktorer kan påverka biologin så fort, men också hur det kan gå så lång tid mellan exponering och ökad risk för sjukdom, säger Karin Broberg.
Text: Anders Nilsson, först publicerad i skriften "Från Cell till Samhälle 2015".