Resistenta bakterier tog hennes dotters liv

Berättat för Annika Lund Medicinsk Vetenskap nr 2, 2022 | Tema: antibiotikaresistens

”För snart elva år sedan föddes mina tvillingar, Freya och Kirsty. Jag fick kraftiga förvärkar redan i vecka 25 och lades in på special-BB. Där gick vattnet. Efter några dagar togs ett CRP-prov och det konstaterades att jag hade en kraftig infektion, men det utreddes inte vilken. Jag fick antibiotika intravenöst.

Flickorna föddes i vecka 28. De mådde först ganska bra, de klarade sig till exempel utan respirator.

Men efter fyra dagar blev de sjuka och fick feber. Då gjordes en noggrannare undersökning av vilka bakterier vi var smittade av, men den tog flera dagar att få färdig. Under tiden fick flickorna antibiotika, den ena två sorter och den andra fyra sorter med bredare spektrum.

Flickorna blev sjukare och fick sepsis. På sjunde dagen fick vi höra att vi skulle nöddöpa Kirsty. Hon dog dagen därpå i min famn, medan jag sjöng Blinka lilla stjärna för henne.

Det visade sig att vi var smittade med ESBL-producerande Klebsiella pneumoniae, en resistent tarmbakterie. Flickorna fick det av mig under förlossningen. Hur jag fick det är fortfarande oklart, men en vanlig smittväg är att man får det av mat tillagad av någon som bär på smittan och som inte har tvättat händerna. Det här funderar jag fortfarande på. Jag har heller aldrig fått svar på varför flickorna fick olika antibiotikabehandling.

För att komma vidare i sorgen har jag försökt göra något meningsfullt av det här. Jag har grundat en förening för föräldrar till för tidigt födda barn, Prematurföreningen Mirakel. Med den plattformen försöker jag driva frågor om antibiotikaresistens, som är ett hot mot de här små barnen. Vi försöker få beslutsfattare att satsa på framtagande av ny antibiotika.

Man behöver inte vara professor för att kunna göra små insatser kring antibiotikaresistens. Det räcker att läsa på och göra enkla grejer, som att vara noggrann med handtvätt.”