Här föds framtidens forskarstjärnor
Målet för varje forskare är att finna ny kunskap, något som kräver fantasi och förmågan att tänka i nya banor. Det är egenskaper klass 6B på Elinsborgsskolan besitter, och därför har bjudits in till Karolinska Institutet för att träffa rektor Ole Petter Ottersen och några av universitetets forskare.
– Vi behöver idéer in till hjärnan. Det är det allra viktigaste. Genom att träffa olika människor, i olika åldrar, skapas nya tankar. Vi behöver dra nytta av fantasin som finns i hela samhället. Vi har fått många bra idéer från elever som varit här. Idéer som hjälper oss att utveckla vår forskning”, säger rektor Ole Petter Ottersen.
Eva Hedlund är tillsammans med András Simon initiativtagare till samarbetet med Berättarministeriet. Eva läste skolstatistik och blev bekymrad över den stora skillnaden i behörighet till gymnasiet mellan olika skolor. Med KI i ryggen ville hon och András göra en insats för att minska segregationen och sänka trösklarna till den akademiska världen.
– Vi tappar bort en massa kompetens, det behövs fler människor i forskarvärlden. Vi finns här och längtar efter att fler ska hitta hit. Samhället har inte råd att förlora kompetens, vi måste fånga upp alla fantastiska barn som finns där ute, säger Eva.
– Barnen vi träffar har en enorm energi, de vill bli forskare, läkare, konstnärer, sångare och idrottare. De har inte hunnit bli begränsade i sina drömmar.
Barnen visar hur mycket det finns kvar att lära
Andrea Montano Montes forskar om mikro- och nanoplasters hälsoeffekter. Hon blev tipsad av en kollega att vara med i programmet Redaktör Schwartz forskningsresa och har nu deltagit i två år. Mötet med barnen beskriver hon som väldigt inspirerande, och önskar att hon själv fått uppleva något liknande under sin skoltid. Andrea visste från mycket unga år att hon ville bli forskare – den första julklapp hon minns är ett mikroskop. Genom mycket stöttning från föräldrar och lärare kunde hon förverkliga sin dröm, som var långt ifrån självklar i det område där hon växte upp.
I mötet med barnen lär sig Andrea av det öppna sinne barnen har.
– Barnen ställer frågor på ett sätt som ger en påminnelse om hur lite vi vet och hur mycket som finns kvar att lära. Grundläggande frågor som krävs för att backa bandet och tänka på nya sätt, säger Andrea.
Inför besöket på KI har klassen haft lektioner och experimenterat med den forskarlåda de fått från Berättarministeriet. De har undersökt ljus, skrivit labbrapporter och studerat KI:s hemsida. De har läst om Isac Newton, pratat om vetenskap och om vad det innebär att forska. Allt gav inspiration till en mängd frågor som de sett fram emot att få ställa till forskarna vid besöket på KI. Deras lärare, Leyla Panagiotidou, berättar att eleverna visat stort intresse och varit mycket engagerade och motiverade inför besöket. Att skolprogrammet är ämnesövergripande i svenska och NO är för Leyla ett stort plus, liksom kombinationen av teori och praktik.
Vilka frågor funderar barnen då över? Ja, till exempel hur en hjärncell ser ut, om djurens hjärtan passar människor, om man kan blanda människors DNA med andra arters och om myggor gillar blodapelsin? En del frågor kunde forskarna svara på, men några var knepigare. Och så är det varje gång skolelever besöker KI bekräftar Andrea:
– Vi kan aldrig svara på alla deras frågor. Det är en del av det som gör besöken så viktiga, även för oss forskare.
Nya infallsvinklar till forskarvärlden
Sarah McCarrick och Linus Wiklund är liksom Andrea forskare på KI och deltar i programmet Redaktör Schwartz forskningsresa. De ser utbytet med barnen och deras entusiasm som något berikande i arbetet. Båda intygar att barnen ger dem energi och öppnar deras ögon för nya sätt att betrakta världen.
– De insikter den här typen av samarbeten ger borde fler institutioner dra nytta av. Det borde integreras i forskarutbildningen, eftersom det inte finns så många möten av det här slaget. Forskarvärlden kan vara ganska sluten, den mår bra av nya infallsvinklar, säger Sarah.
En annan fördel som båda lyfter är att det ger dem tillfälle att beskriva sin forskning för andra., att öva på att beskriva den på ett lättbegripligt sätt och kunna uttrycka sig så att andra förstår.
– Det är viktigt att nå både de barn som har forskardrömmar och de som aldrig tänkt tanken. Det kan vara bland dem nästa forskarhjälte finns, säger Linus. Han berättar också att han ofta blir förvånad över barnens frågor.
– De kan vara väldigt komplicerade, saker ingen av oss tänkt på och som vi måste kolla upp. Barnen har inga begränsningar, de säger vad de vill och tycker.
Eller som ett av barnen uttryckte det:
– Det känns som att jag är en forskare. Men just nu vill jag bli polis, för jag vill hjälpa folk. Fast det gör ju en forskare också, men man måste läsa väldigt länge.