Forskar om ortopedi för traumapatienter

Vad forskar du om?

– Min forskning ligger nära min kliniska verksamhet som ortopedkirurg för traumapatienter – alltså personer som är svårt skadade och ofta har flera frakturer och andra ortopediska skador. Till stor del handlar forskningen om komplikationer efter ortopedkirurgi och hur vi ska bli bättre på att undvika dem i framtiden. Som både kirurg och forskare är jag särskilt inriktad på bäckenfrakturer, som är komplicerade och farliga. Min forskning sker dels med hjälp av olika register, dels i form av kliniska studier där vi jämför och utvärderar olika kirurgiska metoder.

Vilken typ av komplikationer gäller det?

– I värsta fall dödsfall. Det kan också handla om att operationer behöver göras om eller att operationssår blir infekterade. En enskild bruten arm hotar sällan patientens liv, men när patienten har många ortopediska skador samtidigt och/eller frakturer på bäckenet kan det innebära livsfara. Vi behöver också tänka annorlunda kring timing vid trauma jämfört med i annan ortopedi, och bedöma när patienten är tillräckligt stabil för att klara en operation.

– I viss mån forskar jag också om komplikationer vid annan ortopedi. Mitt enskilt viktigaste forskningsresultat är en utvärdering av två olika kirurgiska metoder vid höftledsoperation. Den ledde till ny praxis både i Sverige och utomlands, och att komplikationer i form av att den nya höftkulan hoppar ur led nästan har försvunnit.

Vad vill du åstadkomma?

– Jag vill vara med och driva utvecklingen av traumavård, både som forskare och kliniker. Det har skett stora förbättringar de senaste tio, femton åren, men det finns också en hel del kvar att göra. Något som jag känner mycket starkt för är utvecklingen av det multiprofessionella samarbetet mellan de olika yrken och medicinska specialiteter som finns i traumateamet runt patienten.