Bra vård när både kropp och kognition sviktar

Vad forskar du om?

– Jag är överläkare i geriatrik och forskar om vård av äldre som har både nedsatt kognition och kroppslig sjukdom. Förutom patienter med konstaterad demens ingår i denna grupp även de som inte har en demensdiagnos men som börjat få kognitiva symtom. Detta är en stor patientgrupp idag och för vården uppstår många utmaningar när till exempel minnet börjar svikta för en patient som är kroppsligt sjuk. Det kräver kunskap och anpassning.

Vilken typ av problem uppstår?

– Det kan handla om att patienten missar läkarbesök, tappar kontakten med tandvården, eller inte längre klarar att själv medicinera och sköta en kroppslig sjukdom. Vi forskar om hur vården kan kompensera för detta, genom förändrade rutiner eller andra behandlingsalternativ. Vi har bland annat tittat på demens i kombination med diabetes och hjärtsvikt, och på senare tid fokuserat mycket på skörhet.

– Vår forskning omfattar även farmakologiska frågor om hur patienterna påverkas av läkemedel. Här saknas mycket kunskap, dels för att det är en grupp som ofta rutinmässigt uteslutits vid läkemedelsprövningar, dels för att de ofta tar ett flertal läkemedel, vilket kan ge upphov till kombinationseffekter.

Vad leder din forskning till?

– Jag lägger stor vikt vid implementering – att den kunskap vi forskar fram också ska spridas och förändra den kliniska vardagen. Det sker på olika sätt, i informationsmaterial och framtagande av rekommendationer och riktlinjer. Vissa resultat är så betydande att de snabbt uppmärksammas och får stor spridning. Förskrivningen av antipsykotiska läkemedel till personer med demens minskade exempelvis betydligt efter att vi visat att de ökar mortaliteten markant hos denna patientgrupp. Under pandemin har vi visat att risken för att bli allvarligt sjuk eller dö av covid-19 korrelerar med skörhet snarare än ålder, vilket är en viktig distinktion.