Autoimmuna sjukdomar delar genetiska mönster
Olika autoimmuna sjukdomar delar ofta genetiska riskfaktorer, men inte genom en enda gemensam genetisk sårbarhet. I en ny studie i The Journal of Clinical Investigation har forskare från Karolinska Institutet och andra lärosäten visat att sjukdomarna i stället bildar genetiska kluster som i stor utsträckning följer vilka vävnader eller organ som påverkas.
Autoimmuna sjukdomar uppstår när immunförsvaret angriper kroppens egna vävnader. Forskare har länge vetat att sådana sjukdomar ofta förekommer hos flera personer i samma familj, men det har varit oklart hur de genetiska sambanden mellan olika sjukdomar ser ut.
I den aktuella studien analyserade forskarna data från svenska nationella register. Materialet omfattade över 6,3 miljoner personer födda mellan 1932 och 1983, inklusive nästan 3,84 miljoner syskonpar. Totalt undersöktes 22 autoimmuna sjukdomar under perioden 1969 till 2013.
Forskarna fann att drygt 707 000 personer, motsvarande 11,2 procent av befolkningen i studien, hade minst en autoimmun sjukdom. Omkring 1,3 procent hade fler än en sådan diagnos.
Ingen gemensam genetisk grund
Genom att studera hur sjukdomar förekom hos syskon kunde forskarna uppskatta hur mycket genetisk risk olika sjukdomar delar. Resultaten visade ett omfattande nätverk av genetiska samband mellan sjukdomarna. Samtidigt hittades inget stöd för att alla autoimmuna sjukdomar skulle ha en stark gemensam genetisk grund.
I stället framträdde tydliga grupper av närbesläktade sjukdomar. Bindvävssjukdomar, hormonrelaterade autoimmuna sjukdomar och autoimmuna sjukdomar i mag-tarmkanalen bildade egna genetiska kluster. Sjukdomar som påverkar nervsystemet hade däremot svagare genetiska kopplingar till varandra.
– Tidigare har kunskapen om hur autoimmuna sjukdomar delar släktskap framför allt byggt på studier av enskilda sjukdomspar eller mindre grupper med de vanligast förekommande sjukdomarna. Den här studien ger en betydligt bredare bild och visar i ett större perspektiv hur de olika sjukdomarna delar genetisk risk, säger Jakob Skov, docent vid institutionen för medicin, Solna vid Karolinska Institutet.
Några av de starkaste genetiska sambanden sågs mellan psoriasis och psoriasisartrit, mellan autoimmun hepatit och primär biliär kolangit samt mellan systemisk lupus erythematosus och Sjögrens syndrom. Multipel skleros skiljde däremot ut sig genom att ha relativt svaga genetiska samband med de flesta av de andra autoimmuna sjukdomarna som ingick i studien.
– Kunskapen kan bidra till att uppmärksamma risken för närliggande autoimmuna sjukdomar hos patienter och deras familjemedlemmar, fortsätter Jakob Skov.
Forskarna framhåller att studien bygger på ett mycket stort befolkningsmaterial, vilket gjorde det möjligt att studera både vanliga och ovanliga sjukdomar. En begränsning är att den använda syskonmodellen inte fullt ut kan skilja genetiska faktorer från vissa delade miljöfaktorer.
Studien genomfördes av forskare från bland annat Karolinska Institutet, Uppsala universitet, Göteborgs universitet, Örebro universitet, Region Värmland samt flera internationella samarbetspartner. Forskningen finansierades av Svenska Läkaresällskapet, Region Värmlands forskningsmedel, Vetenskapsrådet, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse samt ALF-medel mellan Region Stockholm och Karolinska Institutet. Flera författare redovisar potentiella intressekonflikter, medan övriga forskare uppger inga konkurrerande intressen.
Publikation
"Tissue-specific clustering of genetic correlations across autoimmune diseases in a nationwide sibling study", Daniel Eriksson, Ralf Kuja-Halkola, Marie E. Holmqvist, Henrik Larsson, Agnieszka Butwicka, Soffia Gudbjörnsdottir, Olle Kämpe, Sophie Bensing, Jakob Skov. Journal of Clinical Investigation, online 3 augusti 2026, doi: 10.1172/JCI205952