Anna Embring ny docent i cancer och onkologi

Vi passade på att ställa några frågor till Anna Embring om docenturen och hennes forskning.

Grattis till docenturen Anna! Vad innebär den för dig och hur påverkar den ditt arbete framåt?

– Tack! Det känns roligt att få det erkännande som det ändå innebär att bli docent. Jag tror också att docenturen kan öppna några fler dörrar och förhoppningsvis underlätta vid ansökningar om finansiering av olika forskningsprojekt.

Vilken klinisk utmaning inom strålbehandling hoppas du att din forskning ska bidra till att lösa?

– Min nuvarande forskning är framför allt inriktad på strålbehandling av barn. Min upplevelse är att det händer mycket inom barncancerforskningen, men att strålbehandlingen ibland hamnar lite i skymundan. Jag hoppas att min forskning kan bidra till att den tekniska utveckling som skett inom strålbehandling de senaste decennierna kommer barnen till del på bästa sätt.

I dag botas de flesta barn som drabbas av cancer, men tyvärr får många sena biverkningar av behandlingen. Jag vill bidra till ökad kunskap om hur vi kan utforma behandlingen så att den både ger bot i dag och så få långsiktiga biverkningar som möjligt.

Hur gör kombinationen av kliniskt arbete och forskning att ny kunskap når patienterna snabbare?

– Den forskning jag arbetar med har en mycket nära koppling till kliniken, vilket gör att det jag lär mig i det kliniska arbetet kan användas i forskningen, och tvärtom. Vi har dessutom ett mycket nära samarbete inom Svenska barnradioterapigruppen, ett nationellt nätverk för kliniskt arbete och forskning kring strålbehandling av barn. Det gör att det vi lär oss genom forskningen snabbt kan bli en del av den dagliga kliniska verksamheten och komma patienterna till gagn.