Vill förstå och behandla diastolisk hjärtsvikt

Vad forskar du om?

–  Jag forskar om hjärtsvikt. Det är den vanligaste dödsorsaken och vanligaste orsaken till inläggning på sjukhus i västvärlden, och den försämrar livskvaliteten betydligt mer än andra kroniska sjukdomar. Vid hjärtsvikt klarar hjärtat inte att pumpa ut tillräckligt med blod i kroppen. I hundra år har vetenskapen mer eller mindre tagit för givet att all hjärtsvikt är systolisk, det vill säga att grundorsaken är att hjärtat har problem att dra ihop sig.

–  Först de senaste femton åren har vi förstått att det är lika vanligt, och lika allvarligt, att hjärtsvikt beror på det motsatta: att hjärtmuskeln inte kan slappna av. Det är denna form av sjukdomen, diastolisk hjärtsvikt, som jag studerar.

Vad vill du åstadkomma?

–  Målsättningen är att förstå mekanismerna bakom sjukdomen så att vi kan behandla den. Det har blivit mer och mer tydligt att diastolisk hjärtsvikt delvis är en egen sjukdom. Den har andra orsaker än systolisk hjärtsvikt och behöver därför andra behandlingar. För att få en bred bild av sjukdomens uppkomst och förlopp är vi, i samarbete med olika grupper, verksamma längs hela skalan från epidemiologi till mycket noggrann klinisk karaktärisering och experimentella cellstudier.

Hur långt har ni kommit?

–  Vi arbetar längs två parallella spår. Våra tidigare studier tyder på att befintliga läkemedel mot fibros, ärrbildning, kan vara effektiva mot diastolisk hjärtsvikt, och nu har vi dragit igång en stor registerbaserad randomiserad kontrollerad klinisk studie för att få säkra svar om detta.

–  Det andra spåret syftar till helt nya antiinflammatoriska läkemedel. Det är förstås en längre resa, men vi har kommit långt i vårt arbete med att i detalj beskriva de inflammatoriska förändringar som sker i kärl och hjärta och som vi tror driver utvecklingen av diastolisk hjärtsvikt.

Text: Anders Nilsson, först publicerad på engelska i skriften From Cell to Society 2018