Publicerad: 2022-03-11 13:26 | Uppdaterad: 2022-03-11 13:27

Viktigt att doktorander blir klara i tid – intervju med vicerektor för forskarutbildning Robert Harris

Lagen om anställningsskydd (LAS) väntas förändras vilket bl.a. kommer att påverka möjligheten att anställa doktorander med anställningsformen ”doktorand-L”.

Den så kallade LAS-reformen är ett steg närmare beslut. Enligt den preliminära tidsplanen väntas riksdagen fatta beslut om lagändringarna i början av juni. En av de föreslagna förändringarna är att allmän visstidsanställning (ALVA, 2 år) ersätts med särskild visstidsanställning (SÄVA, 1 år). En sådan förändring innebär att möjligheten att anställa doktorander som inte blir klara i tid som ”doktorand-L” (ett KI-internt begrepp för en vanlig visstidsanställning) begränsas.

Om doktorandanställning

Anställning som doktorand (”doktorandanställning”) regleras av högskoleförordningen (HF) 5 kap. 1-7 §§. En person får vara anställd som doktorand under sammanlagt högst åtta år. Den sammanlagda anställningstiden får dock inte vara längre än vad som motsvarar forskarutbildning på heltid under fyra år, om det inte finns särskilda skäl för att förlänga anställningen enligt HF.

Särskilda skäl för att förlänga en doktorandanställning kan vara sjukdom, föräldraledighet eller förtroendeuppdrag inom fackliga organisationer och studentorganisationer. Även konsekvenser av covid-19-pandemin kan i vissa fall ses som särskilda skäl (se vilka kriterier som ska följas vid förlängning av doktorandanställning orsakat av covid-19 längst ner på webbsidan Anställning som doktorand vid KI). 

Inom ramen för en doktorandanställning kan doktoranden också undervisa eller ha annan institutionstjänstgöring. Om detta dokumenteras i den individuella studieplanen kan doktorandanställningen förlängas med motsvarande tid, dock högst 20 %, istället för att använda en visstidsanställning.

Vad innebär den föreslagna lagändringen för KI:s forskarutbildning?

Robert (Bob) Harris, vicerektor för forskarutbildning, tillika ordförande i kommittén för utbildning på forskarnivå (KFU). Foto: Stefan Zimmerman

–De föreslagna lagändringarna påverkar de doktorander som är anställda vid KI och som inte blir färdiga med sin forskarutbildning inom en tid som motsvarar 4 år på heltid. Förutsättningarna att förlänga forskarutbildningen med en visstidsanställning efter doktorandanställningen minskas. Enskilda doktorander kan hamna i en svår situation om de och deras handledare inte är medvetna om detta, säger Robert Harris, vicerektor för forskarutbildning.

Vad är det värsta som kan hända?

–”Worst case”-scenario är att vi har ett antal doktorander på KI som antingen blir ”inlasade” av misstag, eller som tvingas slutföra sin forskarutbildning utan anställning och lön för att det inte längre finns någon tillgänglig anställningsgrund. 

Institutionerna har ingen försörjningsskyldighet för doktorander som inte är klara efter motsvarande 4 års heltidsstudier, men det finns ett moraliskt ansvar. Det är inte acceptabelt att doktorander tvingas slutföra sin forskarutbildning utan anställning och lön om de själva har gjort allt de kan för att bli klara i tid. Vi måste hjälpas åt för att undvika att doktorander hamnar i kläm.

Hur undviker vi att doktorander hamnar i kläm?

–Det är viktigt att KI:s doktorander blir klara i tid, och att man mycket sparsamt och endast i undantagsfall använder visstidsanställning (”doktorand-L”) för att förlänga forskarutbildningen. Det är också viktigt att man inte använder visstidsanställning ”i onödan” utan förlänger doktorandanställningen i de fall då detta är möjligt enligt högskoleförordningen, t.ex. p.g.a. institutionstjänstgöring eller covid-19 (se faktaruta).

Då en doktorandplats inrättas görs en bedömning av projektets lämplighet som doktorandprojekt. Det är då mycket viktigt att man bedömer omfattningen och att det finns goda förutsättningar för att bli klar inom 4 år. 

Det är också viktigt att den individuella studieplanen och forskningsplanen ses över årligen och om förutsättningar har ändrats ska planerna revideras. Den årliga uppföljningen det sista året är särskilt viktig. 

Doktorand och handledare bör se till att halvtidskontrollen genomförs i tid eftersom detta är ett bra tillfälle att diskutera strategin för resterande tid. 

Allt detta gäller förstås samtliga doktorander, inte enbart de som är anställda av KI.

Hur vanligt är det att doktorander inte blir färdiga i tid?

–Det är relativt vanligt, men det finns variationer mellan institutioner och mellan olika forskargrupper. De föreslagna förändringarna i LAS påverkar ju endast doktorander som är anställda av KI men kravet på att bli färdig i tid gäller samtliga. Ett stort ansvar för att doktorander ska bli färdiga i tid ligger på institutionerna, och vi förväntar oss att prefekter, studierektorer och HR-ansvariga undersöker situationen på sina institutioner och informerar sina doktorander och handledare för att undvika oönskade situationer.

Jag vill poängtera att förlängning av en forskarutbildning inte alltid handlar om att det uppstått problem. Det är relativt vanligt att handledare och doktorander kommer överens om att förlänga forskarutbildningen för att t.ex. kunna publicera i bättre tidskrifter, och även om detta till viss del är möjligt även med nya LAS så kommer vi inte ifrån det faktum att en forskarutbildning i Sverige ska vara en 4 års utbildning. 

Kommer detta innebära att kvaliteten i KI:s avhandlingar blir sämre?

–Nej inte alls. Jag förstår att det finns en oro för det, men jag tror vi behöver åstadkomma en ”shift in mindset” avseende vad kvalitet i forskarutbildning betyder, och att vi måste kalibrera om våra förväntningar på avhandlingens innehåll. Att avhandlingens kvalitet likställs med delarbetenas kvalitet tror jag ”sitter i väggarna” på KI. Vetenskapliga publikationer av hög kvalitet är naturligtvis viktigt, men vi måste fokusera mer på vad doktoranden har gjort och har lärt sig, och om examensmålen är uppfyllda. Delarbetena är bara en del av forskarutbildningen, det är under vägen fram till dessa resultat som man tränas som forskare. En forskarutbildning av hög kvalitet innebär att doktoranden har utvecklats till en självgående forskare och har tillgodogjort sig kunskaper och förmågor. Detta ska framgå i avhandlingens ”kappa” och vid disputationen.