Välkommen Patrick Manser!
Ny postdoc vid avdelningen för fysioterapi.
Vilket är ditt uppdrag vid NVS?/Vad ska du arbeta med?
Mitt uppdrag på NVS är att iterativt samutforma, utveckla och utvärdera ett nytt teknikstödjande träningskoncept för sekundärprevention av Parkinsons sjukdom. Mitt arbete kommer specifikt att fokusera på att anpassa träningen genom att integrera alla relevanta resultat från vetenskaplig litteratur, tidigare och pågående forskning från Erika Franzéns grupp samt min egen tidigare forskning. Vi strävar särskilt efter att använda data från neuroavbildning (i vila och under komplex gång), fysiska och neurokognitiva bedömningar, övervakning av rörlighet och/eller utvärderingar av psykosocial funktion för att fatta beslut om anpassning av träningstyp, innehåll och egenskaper. Målet är att individuellt anpassa och utveckla träningen baserat på realtidsfysiologiska och prestationsdata.
Vilken avdelning kommer du att arbeta på?
Jag kommer att arbeta på avdelningen för fysioterapi.
Vad ser du mest fram emot med ditt nya jobb?
Det är ett privilegium att vara del av en så stark tvärvetenskaplig forskargrupp, och att kombinera gruppens specialistkunskap med min egen tillsammans med vetenskapliga bevis och förväntningar och behov från primära (patienter) och sekundära (fysioterapeuter, arbetsterapeuter, vårdpersonal) användare för att skapa en innovativ träningsmetod som är väl accepterad och förhoppningsvis effektiv.
Varifrån kommer du nu och vad har du gjort tidigare?
I mitt doktorandprojekt samutformade och utvecklade jag tillsammans med samarbetspartners en ny interventionsmetod och utvärderade slutligen effekten av det resulterande “Brain-IT”-träningskonceptet. Detta koncept kombinerar motorisk-kognitiv träning med exergames och andningsövningar guidat av hjärtfrekvensvariabilitet för sekundärprevention av milda neurokognitiva störningar. Jag lade stor vikt vid att involvera primära användare (äldre vuxna med milda neurodegenerativa störningar) och sekundära användare (fysioterapeuter, arbetsterapeuter, vårdpersonal), andra forskare samt experter från exergaming-industrin för att maximera utvecklingen och implementeringen av detta nya träningskoncept för förebyggande och behandling av neurodegenerativa sjukdomar. Vi kombinerade fördelarna med kvalitativ och kvantitativ forskning och använde en rad olika bedömningstekniker, inklusive neuropsykologiska bedömningar, kliniska protokoll för (instrumenterad) fysisk aktivitet, gång- och rörlighetsanalys (med accelerometri), elektroencefalografi och (funktionell) magnetisk resonansavbildning.
Vad gör du när du inte arbetar?
På min fritid gillar jag att idrotta, bada bastu, titta på dokumentärer och spendera tid med mina två katter, Daisy och Stella. När det gäller idrott tävlade jag i friidrott som spjutkastare, men nu tränar jag mest på gymmet. Jag gillar också att spela tennis. Tyvärr har jag ännu ingen tennispartner här i Stockholm. Om du är intresserad av att spela tennis tillsammans eller känner någon som skulle vilja vara min tennispartner, får du gärna höra av dig. Chansen är stor att du kommer att vinna, så det blir åtminstone roligt (för dig)!
Vad läser du just nu?
Just nu är jag mer intresserad av att titta på dokumentärer, särskilt de som fokuserar på att hitta lösningar på aktuella klimat-, miljö-, politiska och samhälleliga utmaningar. Jag kan rekommendera följande dokumentärer, bland andra: “Dominion”, “Globalization: Winners and losers in world trade”, “Are Women Ill differently?” eller “Mental health and resilience – the secrets of inner strength”
Vilken är den vackraste plats du varit på?
Det vackraste stället jag har besökt kallas “Palais Vital” och är en del av “Schwarzwald Therme”. Det är den vackraste bastukomplexet jag någonsin har varit i. Dekorerat med palmer, orkidéer, ljus och organiserat i olika teman med allt du kan önska dig för total avkoppling och sinnesfrid.
Vad gör dig riktigt glad?
Vad som gör mig lycklig är känslan av att framgångsrikt ha bidragit till att lösa samhällsutmaningar och att bli uppskattad som person och för mitt arbete. Jag känner mig också lycklig när jag har bidragit till att göra andra människor glada, när jag får en dopaminrusch under eller efter träning och bastubad, samt när mina två älskade katter möter mig med vänliga “mjau” och kramar när jag kommer hem!