Publicerad: 2020-11-03 11:26 | Uppdaterad: 2020-11-09 08:33

Till minne av Grigori Orlovsky

Löv i höstens färger
Höstlöv Foto: CC: Pixabay

Professor Grigori Orlovsky vid institutionen för neurovetenskap har avlidit efter en längre tids sjukdom.

porträttbild på Grigori Orlovsky tagen utomhus.
Professor Grigori Orlovsky. Foto: Sten Grillner

Grigori Orlovsky disputerade på 1960-talet i Moskva och var först verksam vid ett av den Ryska Vetenskapsakademiens laboratorier och sedan på Moskva-universitetet. Trots de mycket stora problemen i kalla krigets Sovjet att få tillgång till den utrustning som behövdes för att studera nervsystemets funktion lyckades han själv utveckla ny apparatur, och sedan analysera hur hjärnan styr våra rörelser.

Grigori Orlovskys banbrytande arbeten från början av 1970-talet blev mycket uppmärksammade runt om i världen, och forskare i väst tog upp de experimentella modeller som han hade utvecklat. Ett stort antal inbjudningar till konferenser i väst kom till honom, inte minst från Sverige, men innan Glasnost fick han endast tillstånd att resa utomlands en enda gång, till Bulgarien 1972. 

Efter inbjudan från Nobelinstitutet för neurofysiologi, Karolinska Institutet, kom han tillsammans med sin hustru Tatiana Deliagina och sina två yngsta döttrar till Sverige 1989. Han fick senare en särskild forskartjänst på Medicinska forskningsrådet och har sedan tillsammans med sin hustru, nu professor i neurofysiologi, haft en mycket framgångsrik karriär, där de tillsammans klarlagt de mekanismer som gör att vi kan koordinera våra rörelser när vi går, och står, och hur grupper av nervceller i olika delar av nervsystemet bidrar till detta. 

Grigori Orlovsky var en oerhört skicklig experimentator och kunde få viktiga försök att fungera, de kunde förefalla tekniskt ogenomförbara – till dess att han visade på motsatsen. Han hade dessutom förmågan att kunna formulera nya viktiga frågeställningar som ledde fram till ny insikt om olika funktioner i nervsystemet.

Orlovsky kombinerade ofta på ett oväntat sätt olika tekniker för att lösa ett problem. Vi kan vara tacksamma att han valde att stanna vid Karolinska Institutet och förstärka forskningsmiljön och samtidigt utbilda en rad doktorander och gästforskare.

Grigori Orlovsky var en blygsam person som hade en underfundig humor – en person som det alltid var roligt att träffa och diskutera de mest oväntade saker med. 

Våra tankar går nu till Tatiana Deliagina och de fyra döttrarna med familjer.

För vännerna vid Karolinska Institutet

Abdel El Manira, Gilberto Fisone, Sten Grillner, Ole Kiehn, Gilad Silberberg, Fredrik Ullén