Studerar lymfom från risker till behandling

Vad forskar du om?

– Jag är cancerläkare och forskar om lymfom, det vill säga cancer med ursprung i immunförsvarets vita blodkroppar. Det är den sjunde vanligaste cancerformen i Sverige idag och egentligen en stor och brokig samling av underdiagnoser. Vissa är mycket aggressiva medan andra utvecklas så långsamt att de kanske aldrig behöver behandlas. Varför olika patienter drabbas så olika är en av de frågor som vi söker svaret på. Mitt ena forskningsspår är epidemiologiskt och bygger på hälsoregister, kvalitetsregister och biobanker. Den andra delen av min forskning gäller nya biomarkörer som kan hjälpa oss att ge patienterna effektivare behandling.

Vad handlar din epidemiologiska forskning om?

– Bland annat riskfaktorer, biverkningar och hur livet efter sjukdomen blir. Det finns en betydande överrisk för lymfom kopplad till flera autoimmuna sjukdomar och tidigare misstänkte man att denna orsakas av läkemedel. Vi har visat att det inte är så – det är snarare sjukdomen och den kroniska inflammationen i sig som ökar risken för lymfom.

– Viktigast i ett internationellt perspektiv är kanske att vi bidragit med kunskap om lymfom på befolkningsnivå, och bland annat visat att överlevnaden är bättre och återfallsrisken lägre än vad man tidigare trott. I ett konsortium med forskargrupper från ett 20-tal länder deltar jag även i forskning om genetiska riskfaktorer för lymfom. Jag ansvarar också för ett nationellt kvalitetsregister, Lymfomregistret, som bland annat spelar en viktig roll för kliniska riktlinjer och rekommendationer.

Och forskningen om biomarkörer?

– Där samarbetar jag med kliniska kollegor och laborativa forskargrupper. Vi söker efter markörer som kan hjälpa oss att välja rätt läkemedel till rätt patient, och som kan visa om en pågående behandling är effektiv. I detta arbete analyserar vi bland annat så kallat cellfritt tumör-DNA som finns i blodet.