Stora konsekvenser för utbildning och forskning när Karolinska Universitetssjukhuset får färre patienter

Läkarprogrammet och åtta andra program vid Karolinska Institutet kommer att påverkas när färre patientgrupper vårdas på nya Karolinska Universitetssjukhuset i Solna. Det visar Karolinska Institutets interna konsekvensanalyser. Även forskningen kommer att påverkas.

När Karolinska Universitetssjukhuset i Solna blir ett högspecialiserat sjukhus flyttas stora patientgrupper till andra vård- och specialistenheter. Det är en del av de förändringar i hälso- och sjukvården som Stockholms läns landsting genomför.

En intern analys visar hur förändringarna kommer att påverka Karolinska Institutets utbildning och forskning.

Det är styrelsen för utbildning som på uppdrag av rektor har analyserat följderna för utbildningen vid KI. En av de största konsekvenserna blir att studenter som i dag har så kallad verksamhetsförlagd utbildning, VFU, eller kurser på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna, inte kommer att nå vissa lärande- och examensmål om inga åtgärder vidtas. Läkarprogrammet är det program som påverkas mest när bland annat den nya intensivakuten får färre patienter med ett begränsat urval diagnoser.

– Läkarstudenterna behöver möta patienter med vanliga och akuta tillstånd för att självständigt kunna diagnostisera och behandla dessa, och det måste finnas arenor för interprofessionellt lärande för att studenten ska kunna tillägna sig förmåga till lagarbete. I vissa fall påverkas samtliga studenter på en viss kurs, säger Annika Östman Wernerson, dekan för utbildning vid Karolinska Institutet.

Styrelsen för utbildning föreslår flera åtgärder. Bland annat att antalet diagnoser på sjukhuset ska utökas, och att kliniska utbildningsavdelningar, KUA, och kliniska utbildningsmottagningar, KUM, får vara kvar på Karolinska Universitetssjukhuset Solna.

Antalet platser inom så kallad specialistöppenvård bör också öka genom att nya akademiska specialistcentrum inrättas. I avtalet med nya vårdgivare som får ett vårduppdrag, måste också ett utbildnings- och forskningsuppdrag, ingå på ett tydligt sätt.

– Vi måste naturligtvis anpassa oss till förändringar i vården, men man måste också ha stor respekt för att när man gör så här omfattande förändringar tar det tid, det är inte som att bara flytta schackpjäser. I förlängningen blir det så att om man måste flytta stora studentgrupper och utbildningsuppdrag, så flyttar man också lärarresurser och medel för lärare, säger Annika Östman Wernerson.

Klinisk forskning påverkas

Eftersom lärarna även forskar påverkas också den kliniska forskningen, enligt Annika Östman Wernerson, och risken är att den obligatoriska forskningsanknytningen i utbildningen hotas när man flyttar ut studenter till nya vårdenheter.

– I slutänden, om våra studenter inte får en bra eller otillräcklig VFU, riskerar vi att studenterna inte får de bästa förutsättningarna för att träna på olika färdigheter och förhållningssätt och att övergången från studier till att vara yrkesverksam försvåras. Därför måste KI och SLL hjälpas åt att få till det här på ett bra sätt, säger Annika Östman Wernerson.

Institutionen för molekylär medicin och kirurgi, MMK, är en av de kliniska institutioner som bidragit till konsekvensanalyserna. MMK bedriver bland annat utbildning på grundnivå och avancerad nivå för läkar- och fysioterapeutstudenter och har 25 forskargrupper inom preklinisk och klinisk forskning.

– Våra forskargrupper upplever generellt en stor ovisshet i vad det förändrade vårdlandskapet egentligen innebär, vilken verksamhet som kommer att bedrivas inom nya Karolinska Universitetssjukhuset och vilken som kommer att finnas i närområdet? Hur blir dimensionen på intensivakuten och vilka blir de potentiella nya vårdgivare som det är angeläget att etablera kontakt med? säger Anders Franco-Cereceda, prefekt vid MMK.

Eftersom akutverksamheten på nya Karolinska Universitetssjukhuset utgör ett betydande forsknings- och undervisningsunderlag ser forskargruppsledarna vid MMK omfattande problem med att upprätthålla verksamheten.

– Det finns utmaningar och vi kommer att tappa fart och tid, men det kommer också att kräva nytänk och ge nya möjligheter som också kan innebära förbättringar. Vi måste ödmjukt närma oss vårdgivarna och lösa detta tillsammans, säger Anders Franco-Cereceda.

Det stora problemet, menar han, är att det fysiska avståndet till patienterna blir större, vilket kommer att kräva omställningar under en övergångsperiod.

Åtgärdspaket beslutas i juni

– KI:s ledning har precis tagit emot konsekvensanalyserna och håller på att bearbeta dem. Det är ännu för tidigt för oss att kommentera innehållet, säger Anders Ekbom, vikarierande prorektor vid KI.

I mitten av juni hålls ett internat där KI:s ledning tillsammans med representanter för styrelsen för utbildning, styrelsen för forskning och berörda prefekter kommer att diskutera analyserna och bestämma hur KI ska gå vidare.

Text: Helena Mayer

(Alla kliniska institutioner har ännu inte lämnat in sina rapporter, de kommer att publiceras när de är klara.)