Stor brist på personal

Med kort varsel samlade Karolinska Institutet under onsdagen berörda myndigheter och organisationer för att diskutera vad Sverige kan göra för att stoppa Ebola-epidemin i Västafrika. Närmare 150 personer deltog i seminariet “Health systems and Ebola in West Africa: can the epidemic be halted?”, däribland representanter från regeringen.

Under sammankomsten berördes bland annat de utmaningar som finns när det gäller att organisera hjälpinsatser. I dagsläget har ingen myndighet eller organisation huvudansvar för att koordinera hjälpen. Den inhemska sjukvården har kollapsat, framförallt i de två nyligen krigsdrabbade länderna Liberia och Sierra Leone men även i Guinea är bristen på sjukvårdsplatser och personal stor.

Under seminariet konstaterades att det som behövs i det akuta skedet från Sveriges sida är personal på plats som kan vårda – och isolera – de drabbade. Budskapet, att chefer måste låta läkare och sjuksköterskor få tjänstledigt för att hjälpa till, var tydligt.

– Vi kan inte förlita oss på att välgörenhetsorganisationer som Läkare utan gränser ska klara detta, säger Johan von Schreeb, kirurg och docent vid Centrum för katastrofmedicin och en av initiativtagarna till mötet.

Han är även en av dem som kommer att undervisa på den nya utbildningen som startar på KI på måndag och som ska förbereda sjukvårdspersonal för arbete i Eboladrabbade områden.

Johan von Schreeb kom nyligen hem från Sierra Leone och har sett hur lokal sjukvårdspersonal inte längre vågar gå till jobbet. För att få lokalbefolkningen att hjälpa till med sjukvårdande insatser och säkra begravningar krävs att de får betalt, helst varje dag i kontanter. De behöver också få garantier om att de som eventuellt smittas får bästa möjliga vård. Det kommer också bli nödvändigt att utveckla systemet för hur sjuka ska isoleras och få vård av anhöriga i hemmet på ett säkert sätt, menade han.

För att få kontroll över utbrottet måste man också förstå hur människor tänker. Kunskap om traditioner, religiösa seder och kulturellt betingade beteenden är nödvändigt. Om detta talade Mats Utas, professor i antropologi från Nordafrikanska Institutet, som har nära 20 års forskningserfarenhet av Liberia och Sierra Leone. Han slog även hål på myten att människor i Västafrika äter fladdermöss. Inte heller är det nödvändigt att vidröra liken vid begravningscermonier, något som framförts i media enligt Mats Utas.

Sjuksköterskan Anneli Eriksson, som också är knuten till Centrum för katastrofmedicin, berättade om sina erfarenheter av att arbeta och utbilda personal på fältet. Hon kom nyligen hem från ett av Läkare utan gränsers största läger i Liberia. Trots att det är det största lägret, som nu kan vårda 300 personer, tvingas personalen avvisa sjuka. Det är praktiskt taget “en sjuk in, en död ut” som gäller. Hon redogjorde också för hur ett sjukvårdsläger byggs upp och organiseras.

– Sjukvårdspersonalens säkerhet är högst prioriterad. Den sjukvårdspersonal som insjuknat och i vissa fall dött, har inte smittats under arbetet i sjukvårdscentrumet, säger Anneli Eriksson.

Anneli Eriksson kommer också att undervisa på utbildningen för sjukvårdspersonal i Eboladrabbade områden. Utbildningen ges på KI i samarbete med Läkare utan gränser, Folkhälsomyndigheten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).

Text: Jenny Ryltenius

Foto: Stefan Zimmerman

Läs även artikeln Karolinska Institutet kraftsamlar i kampen mot Ebola.