Publicerad: 2019-04-15 09:03 | Uppdaterad: 2019-05-13 17:59

Samtal med Linda P. Sturesson som nyligen släppt boken "Diskvalificering av det positiva"

collage of three pictures/portraits of Linda P. Sturesson holding her newly released book.

Hallå där Linda P. Sturesson, doktorand vid Institutionen för lärande, informatik, management och etik, som nyligen släppt boken Diskvalificering av det positiva.

Vad handlar den om?

– Boken handlar främst om Alexandra som får en psykiatrisk diagnos och som söker sig till en patientförening som startar en skrivkurs för sina medlemmar. Alexandra anmäler sig till denna. Boken handlar också om ett flickebarn som växer upp i efterkrigstidens Warszawa under hyfsat svåra förhållanden. Så småningom lämnar hon Polen.

Det var en person som skrev att boken var rolig i all sin sorg och jag tycker att det är en bra beskrivning. Förutom en underton av tragik finns det komik i boken. Det handlar om människor med mer eller mindre trasiga bakgrunder, men som överlever och fortfarande kan behålla en viss humor i livet, om än ibland något krass.

Hur blev boken till?

– Boken föddes nog ur allt möjligt, men främst kanske ur ett samtal som jag hörde mellan två unga kvinnor på en buss som ville få en diagnos innan de skulle börja plugga vidare. Jag hade sedan tidigare också varit intresserad av det här med diagnoser, medicinering och andra förebyggande åtgärder efter att själv ha drabbats av en depression.

Du forskar även på Karolinska Institutet. Vad håller du på med just nu på jobbet?

– Jag arbetar som utvärderare sedan 2015 och är sedan 2017 också doktorand i forskargruppen Learning in Health Care Contexts. Mitt avhandlingsprojekt handlar om att undersöka vägen till arbete för läkare med examen från land utanför EU/EES som gått en kompletterande utbildning.

Hur lyckas du kombinera författandet med ditt jobb här på KI?

– Att kombinera arbete här på KI med att skriva fungerar alldeles utmärkt, kanske för att jag är nyfiken, verkligen gillar att undersöka och tänka kring saker och att skriva. Det kan också vara skönt att å ena sidan behöva hålla sig till strikta ramar och å andra sidan helt kunna sväva fritt ut i fantasi.

Men, om jag har en skrivperiod på jobbet lyckas jag inte skriva lika mycket hemma. Jag försöker i och för sig ändå alltid att skriva skönlitterärt, åtminstone något någon kväll i veckan och också på helgerna, oavsett hur lite tid som finns. Och ibland finns det inte så mycket tid. Men jag slutade titta på teve för flera år sedan och kan väl nämna att jag mer än gärna prioriterar bort städning.

Om jag inte skrev skönlitterärt, hade barn, vänner och konserter att gå på så skulle jag antagligen vara arbetsnarkoman eftersom jag tycker att arbetet och forskarstudierna är roligt även om jag ibland sliter mitt hår.

Boken Diskvalificering av det positiva släpptes den 11 april 2019 och ges ut på Bokförlaget Mormor.

Kontakt

Charlotte Brandt Kommunikatör