Sagolik föreläsning med årets Nobelpristagare
[Nyhet 2012-12-14] Fullt med folk som vandrade i snön mot Jacob Berzelius-salen, istappsprydda lyxbilar och huttrande tv-journalister. Allt gav känslan av att det var något särskilt i görningen på Karolinska Institutet den 7 december. Och det var det - årets Nobelföreläsningar med John B Gurdon och Shinya Yamanaka.
Inne i värmen blandades rösterna från särskilt inbjudna och studenter. Men det blev knäpptyst när rektor Harriet Wallberg-Henriksson inledde, varpå professor Urban Lendahl introducerade den brittiske Nobelpristagaren.
John B Gurdon förklarade att det var en speciell dag i hans liv. Därefter gick han rakt på sak och berättade hur han gjorde sin Nobelprisbelönade upptäckt - att en cellkärna från en specialiserad grodcell kan omprogrammeras till ett icke-specialiserat tillstånd om den överförs till ett ägg. Från dessa manipulerade ägg utvecklades livs levande grodor.
- Den första grodan som föddes efter kärnöverföring hade ganska bra kvalitet, den levde i 20 år och fick 4 000 barn, mindes han.
Men omprogrammering genom kärnöverföring är svårare än det låter. John B Gurdon använde krigsmetaforer för att beskriva hur cellkärnan och ägget kämpar mot varandra för herraväldet över cellens öde. Ägget är inställt på att omprogrammera cellkärnan, som normalt kommer från en spermie. Om ägget vinner kan ett embryo börja utvecklas. Men cellkärnan har ett inbyggt motstånd mot äggets attack som Gurdon än idag kämpar med att förstå.
När Shinya Yamanaka år 2006 publicerade sin forskningsartikel om iPS-celler var forskningsvärlden som trollbunden, sa Urban Lendahl när han introducerade den japanska Nobelpristagaren.
Sedan trollband Shinya Yamanaka publiken med en sagolik föreläsning.
Han berättade om hur han övergav sin bana som kirurg, något som han "helt saknade talang för", och i stället försökte hjälpa patienter genom forskning. En serie oväntade upptäckter tog honom från blodkärlsforskning via cancerforskning till stamcellsforskningen som skulle resultera i utvecklingen av de Nobelprisbelönade iPS-cellerna.
En nyckel till hans framgång var mentorerna som uppmuntrade honom att utveckla sin forskning, trots att han envisades med att motbevisa deras hypoteser.
- Jag försöker vara en lika bra mentor, men det är mycket svårt. Jag gör mitt bästa, sa han.
Shinya Yamanaka berättade också att han vid en ofrivillig återkomst till Japan efter en tids arbete i USA drabbades av en svår "PAD" (Post American Depression), och då skrattade publiken.
Han var så nedslagen att han nästan slutade forska. Men när han fick veta att andra forskare hade lyckats framställa mänskliga embryonala stamceller fick han tillbaka sin motivation.
- Då visste jag att stamceller skulle kunna användas för att hjälpa patienter, sa han.
Han fick möjlighet att starta ett eget laboratorium och började utveckla en metod för att omprogrammera vanliga kroppsceller från patienter till stamceller, något som han tänkte skulle befria stamcellsforskningen från de moraliska hinder som omgärdar användningen av embryonala stamceller. Han visste att det var möjligt tack vare bland annat Gurdons upptäckter, som publicerades samma år som Shinya Yamanaka föddes.
- Utan hans arbete skulle jag inte stå här i dag, sa Shinya Yamanaka.
Forskargruppen nådde sitt mål efter sex år. Ytterligare sex år senare, dagen innan offentliggörandet av årets Nobelpris, råkade Shinya Yamanaka befinna sig på samma konferens som Harriet Wallberg-Henriksson i Kyoto, Japan.
- Jag tyckte att hon blinkade åt mig när hon gick, men jag var inte säker. Nu vet jag att jag hon gjorde det, sa Shinya Yamanaka.