Promovering – så går det till
Nyblivna doktorer, bankettgäster, 1 100 stolar i Blå Hallen och ett antal högtidliga tal. Det är några av inslagen vid den högtidligaste av högtider i den akademiska världen – promotionshögtiden, ett stycke planeringskonst på hög nivå.
Två gånger om året, i november och maj, äger Karolinska Institutets promotionshögtid rum i Stockholms stadshus. De som har disputerat terminen före får då under en högtidlig ceremoni en doktorshatt på huvudet och ett diplom i handen, inför familj, handledare och KI:s ledning.
Omkring 140 doktorer promoveras varje gång. På hösten firas också årets jubeldoktorer, som promoverades för 50 år sedan, och på våren är det de nya hedersdoktorernas tur.
Det är mycket som ska stämma för en lyckad fest. Planeringen är minutiös i ordets rätta bemärkelse. Ceremonimästare Ylva Blomberg har ett körschema där varje minut är planerad, och ett par månader före högtiden går man in i skarpt läge.
– Vi har ju förberett mycket innan, men då börjar de tuffaste arbetsuppgifterna. Till exempel att göra bordsplaceringen som kan liknas vid att lägga ett stort pussel. Dessutom ska menyn bestämmas. Då får vi i arbetsgruppen komma till köket i stadshuset och proväta två menyer.
På själva högtidsdagen är det inte läge att komma med blommor eller presenter till de som promoverats. Det hör hemma i samband med disputationen. Samma sak gäller för tal av släkt och vänner, förklarar Ylva Blomberg.
– Vid banketten i Gyllene Salen är det tal av Karolinska Institutets rektor, en av hedersdoktorerna och en av de nyblivna doktorerna. Och så avslutas middagen med ett tacktal.
Vett och etikett vid promotionshögtiden
- Tänk Nobelfest. Det här är en mycket högtidlig middag när det gäller lokal, utförande och klädkod (högtidsdräkt) och det innebär formellt också strikt vett och etikett.
- Läs på lite om din bordsgranne. Det är ingen som förväntar sig att gästerna ska ha läst avhandlingen. Men ta en titt på titeln, allas avhandlingar presenteras kort i programmet.
- En gnutta sunt förnuft räcker långt. Egentligen bör man inte resa sig från bordet innan taffeln är bruten, men om nöden kräver det kommer ingen att anmärka på det.
Text: Anna Hjorth