Pengar från Michael J. Fox Foundation till parkinsonforskning vid KI

Andrea Varrone vid institutionen för klinisk neurovetenskap, KI, får motsvarande två miljoner kronor från Michael J. Fox Foundation for Parkinson’s Research (MJFF). Anslaget ska användas till att utveckla ett avbildningsmedel för visualisering i den levande hjärnan av ett patologiskt protein kallat a-synuklein med positronemissionstomografi (PET).

Den berömde skådespelaren och förespråkaren Michael J. Fox diagnosticerades med Parkinsons sjukdom när han var 30 år. År 2010 blev han hedersdoktor i medicin vid Karolinska Institutet för sitt arbete med att verka för forskning och ökad medvetenhet kring sjukdomen. MJFF stödjer flera forskningsprojekt inriktade på att utveckla metoder för att visualisera a-synuklein. Proteinet ansamlas i hjärnan hos patienter med Parkinsons sjukdom och är involverat i sjukdomspatologin på liknande sätt som amyloid har betydelse vid alzheimers. I dag kan a-synuklein avbildas efter döden, men inte i den levande hjärnan.

– Det skulle vara betydelsefullt för patienter och läkare att kunna veta om det finns ackumulering av a-synuklein i hjärnan. Att kunna bekräfta sjukdomen är viktigt för diagnos, val av behandling och prognos. Det finns ett starkt intresse kring att utveckla terapier baserade på molekyler som binder direkt till a-synuklein och ett avbildningsmedel skulle kunna vara användbart för att utvärdera effekten av sådan behandling, säger Andrea Varrone.

Arbetet med att leta efter ett avbildningsmedel för att visualisera a-synuklein görs i samarbete med forskare vid Karolinska Institutet, National Institute of Radiological Sciences i Japan, Umeå universitet och Astra Zeneca. Det nystartade projektet finansieras också av Stockholm Brain Institute.

– Anslaget är väldigt viktigt för mig eftersom jag har ett stort intresse för molekylär visualisering av neurodegenerativa sjukdomar och vi forskar för närvarande på Parkinsons sjukdom. Det kommer att bli ett stort genombrott att ha ett nytt verktyg för att studera sjukdomsmekanismerna i levande patienter, säger Andrea Varrone.

Text: Karin Söderlund Leifler