Nya frimärken med illustrationer från Hagströmerbiblioteket

Postnord ger ut nya frimärken med illustrationer av medicinalväxter hämtade från 20-årsjubilerande Hagströmerbiblioteket. I samband med frimärkssläppet fick åhörarna lära sig om läkeväxternas betydelse och kvinnornas dolda bidrag till litteraturen.

Det är trångt i Postmuseums foajé i Gamla stan den 24 augusti när besökarna väntar på att dörrarna till utställningslokalerna ska öppna. Flera köar redan i museets butik för att lägga beslag på några av de nya frimärkena och få dem stämplade på plats.

En trappa upp ger Hjalmar Fors, docent i idé- och lärdomshistoria och förstebibliotekarie på Hagströmerbiblioteket, en historisk överblick över läkeväxters kulturella, ekonomiska och medicinska betydelse från antiken till våra dagar.

– Läkeväxter, kryddor och örter ansågs livsviktiga. De symboliserade rikedom, hälsa, god etik och ansågs effektiva som mediciner. Guld, rökelse – en växtsubstans som brändes i templen – och det väldoftande läkemedlet myrra, kom de vise männen från österlandet med till det nyfödda Jesusbarnet. Detta visade på hans höga status, säger Hjalmar Fors.

Mat och medicin hörde ihop

Fram till 1800-talet gjordes liten skillnad på läkeväxter och kryddor, matlagning och medicin. Äldre medicinsk teori utgick från den så kallade humoralpatologins strävan efter att skapa balans mellan fuktighet, torrhet, hetta och kyla. Den friska människan var lagom fuktig, torr, varm och kall. Obalanser skulle kureras med en annorlunda kost eller mediciner.

– Medicinerna gjordes mest av kryddväxter. Kryddor med stark smak såg man som torra och heta, så de var bra om man var fuktig och kall. I teorin botade man nedkylning genom att äta något hett och feber med något kallt. Men i praktiken var systemet mycket mer sofistikerat, säger Hjalmar Fors.

Han drar paralleller till indisk traditionell läkekonst där detta synsätt råder än i dag. I västvärlden skiljer vi istället på mat, njutningsmedel och medicin, där den sistnämnda ska vara stark och verkningsfull. Här handlar medicinframställning ofta om att utkristallisera den aktiva substansen ur till exempel en växt.

Upptäcktsresor ger ökad handel och kunskap om växterna

Från 1400-talets slut började européerna upptäcka nya delar av världen, vilket ledde till att örter och kryddor fick en ännu starkare kulturell och ekonomisk betydelse. Handeln med till exempel kardemumma, peppar, kinesisk rabarberrot, tobak, choklad, kaffe och te blev alltmer omfattande, och många ville medverka till att definiera på vilket sätt preparaten skulle användas.

– Jag vill visa hur stor och rik kunskapen om läkeväxter var i Europa redan innan Carl von Linné på 1700-talet, säger Hjalmar Fors.

Linné använde sig i själva verket en hel del av de metoder som till exempel centralfiguren Mathioli 200 år tidigare utformat då han skapade ett nätverk av lärda brevskrivare över hela Europa, som tillsammans byggde upp den kunskapsbank som utmynnade i verket Kommentarer till Dioscorides.

– Skapandet av botaniska bilder och översiktsverk var en kollektiv process. Man hade en läkekunnig person och en resenär eller korrespondens som förmedlade kunskapen. Den person som fungerade som spindeln i nätet samlade in ny information från nätverket som sen publicerades, säger Hjalmar Fors.

Forskning har under senare tid visat att många av informatörerna i nätverken var kvinnor med läkekunskap. Men när man går till publikationen i fråga så existerar inte kvinnorna.

– Det är en viktig historisk uppgift att rekonstruera hur de här kunskaperna har flödat och vilka det är som belönats respektive inte belönats.

Text: Stina Moritz