Ny översiktsartikel om suicid publicerad
Bo Runeson och hans kollega Seena Fazel från University of Oxford har skrivit en översiktsartikel om forskningsläget gällande självmordsprevention. Artikeln har publicerats i tidskriften New England Journal of Medicine.
De senaste decennierna har suicidtalet sjunkit i de flesta länder i världen med en genomsnittlig minskning på 18% från 2000 till 2016 enligt WHO. Ett undantag är USA, där antalet suicid ökat med 1.5% årligen sedan 2000, och suicid bland män mellan 45 och 64 år ökat från 21 suicid per 100 000 invånare 1999 till 30 per 100 000 år 2017. Suicid är fortfarande den vanligaste dödsorsaken bland unga människor mellan 15 och 24 år.
Riskfaktorer för suicid
I ett livscykelperspektiv har psykiska störningar störst betydelse för suicidförekomsten. Depression, bipolär sjukdom, personlighetssyndrom, schizofreni, substansbrukssyndrom, epilepsi och traumatisk hjärnskada höjer alla risken för suicid med en faktor som överstiger tre. Suicid inträffar också i frånvaro av identifierbar psykisk störning, men också när psykisk sjukdom föreligger förekommer det tillsammans med andra predisponerande och utlösande faktorer.
Sociala faktorer, som ekonomiska svårigheter, modifierar inflytandet av flera riskfaktorer för suicid. Människor med okvalificerade yrken har förhöjd suicidrisk, vilket delvis förklaras av högre psykosocial stress; men människor i yrken med tillgång till dödliga metoder har också förhöjd risk som sjuksköterskor, lantbrukare och poliser.
Livshändelser som relationssvårigheter, särskilt separation och skilsmässa, förlust av partner, och att ha mist någon genom suicid är relaterat till suicidrisk. En annan utlösande faktor är att få en allvarlig fysisk sjukdom.
Metoder för att förhindra självskada och suicid
Strukturerade instrument för att förutsäga självmordsrisk innehåller checklistor för att identifiera riskfaktorer och kan motivera interventioner för personer med hög suicidrisk. En fördel med empiriskt konstruerade prediktionsmodeller före en subjektiv klinisk bedömning är att de bygger in den relativa vikten av en riskfaktor och hur riskfaktorerna interagerar. Alternativet är en ostrukturerad klinisk värdering, vilken kan innehålla kognitiv bias hos bedömaren, inklusive en överbetoning av predisponerande faktorer.
Restriktioner avseende metoder för suicid kan också ha preventiv betydelse. Apropå ökningen av suicid i USA har analyser av data på individnivå, data från storstadsområden och vissa stater visat ett samband mellan vapeninnehav och suicid, och vapenrestriktioner har knutits till lägre suicidförekomst allmänt och till lägre förekomst av suicid med just skjutvapen.
Att hantera suicidrisk kräver en bred kunskap för bedömning och möjlighet för intervention. Bedömningen ska ha fokus på tidigare suicidalt beteende, ska innehålla öppna frågor om suicidal intention och aktuella psykosociala behov. För att förhindra självskada och fullbordat suicid behöver vi utveckla nya metoder för beslutsstöd och patientsäkerhet och etablera en evidensbaserad praxis.