Publicerad: 2017-03-15 12:21 | Uppdaterad: 2017-03-15 12:22

Ny IMM-rapport

Lithium, boron, cesium and other potentially toxic metals in Swedish well water
Författare: Florencia Harari, Lena Maxe och Marie Vahter
Ladda ner rapporten här.

Sammanfattning

Det saknas data på förekomst av litium och cesium (stabil icke-radioaktiv isotop) i dricksvatten från svenska brunnar, och mycket knapphändig information om förekomsten av bor. Vi har därför mätt koncentrationerna av dessa metaller i 610 vattenprover från brunnar i stor del av landet. Flertalet vattenprov insamlades för 10 år sedan av Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) för publikationen ”Naturlig radioaktivitet, uran och andra metaller i dricksvatten” (Ek et al. 2007, Ek et al. 2008). Vi analyserade ytterligare ett 30-tal prover från fr a Utö (i Stockholms södra skärgård), Öland och Kalmar. Förutom litium, bor och cesium analyserades ett antal metaller och andra ämnen som tidigare inte analyserats i proverna: beryllium, selen, bromid, rubidium, antimon and vismut. För att kontrollera provernas hållbarhet under 10 års lagring jämförde vi koncentrationerna av ett antal element som analyserats tidigare (magnesium, kalcium, mangan, arsenik, kadmium, bly och uran), vilket visade mycket god överensstämmelse. Vi använde modern, mycket känslig analysmetodik (ICP-MS).

Resultaten visar generellt låga koncentrationer av de flesta toxiska ämnena, även om flertalet förekom i relativt höga halter i vissa områden. Ur hälsosynpunkt viktigaste fynden är att koncentrationen av arsenik överskred gränsvärdet på 10 μg/L i 6.1% av proverna. Förhöjda halter av litium förekom framför allt på Gotland (medelhalt 33 μg/L) med ett högt värde (175 μg/L) i Dalarna. Även bor förekom framför allt på Gotland; högsta värdet var 3,500 μg/L. Hälsoriskerna bör utredas vidare. Halterna av cesium var generellt låga (median 0.08 μg/L). Högsta koncentrationerna förekom i Bohuslän och Dalarna, med endast 2-4 μg/L.

Även förhöjda halter av mangan, uran, kadmium och bly kan utgöra hälsorisker, framför allt för små barn. I 11% av proverna var manganhalten över 200 μg/L och i 2,5% över 400 μg/L. Flera av brunnarna i Dalarna hade förhöjda halter av uran, bly och kadmium. Flertalet brunnar hade uranhalter över riktvärdet på 30 μg/L; 12 brunnar hade mer än 300 μg/L. Medelvärdet för bly var 3 μg/L och flera brunnar med kadmium över 0.5 μg/L. Eventuella hälsorisker borde utredas.

Sammantaget tyder resultaten på behov av utvidgad analys av brunnsvatten. Pågående sammanställning vid SGU av analysdata från brunnsarkivet kan ligga till grund för bedömning av behovet av ytterligare systematiska undersökningar.