Ny IMM-avhandling om exponering via dricksvatten och risk för sjukdom
Välkommen till Emilie Heltes disputation på avhandlingen ”Exposures through drinking water and risk of chronic disease” den 24 maj.
Tid: Maj 24, kl. 9.15
Plats: Andreas Vesalius, Berzelius väg 3, Karolinska Institutet, Solna
Handledare: Professor Agneta Åkesson, IMM
Opponent: Associate professor Cristina Villanueva, Barcelona Institute for Global Health
Tre frågor till Emilie
Vad handlar avhandlingen om?
Det handlar om sambandet mellan vattenburna exponeringar och risk för kroniska sjukdomar. Exponeringarna som bedömdes i avhandlingen var fluor, kalcium, magnesium och desinfektionsbiprodukter och kopplades till bentäthet och förekomst av frakturer, hjärt- och kärlsjukdomar respektive cancer. Avhandlingen omfattar fyra prospektiva kohortstudier och en systematisk översikt och dos-respons metaanalys.
Kan du berätta om resultaten?
I den första artikeln fann vi att fluorexponering genom kost och dricksvatten, samt fluorid mätt i urin var associerat med ökad bentäthet och samtidig ökad risk för höftfrakturer hos postmenopausala kvinnor. Detta vid först anblick något motsägelsefulla fynd kan förklaras av att ben som bildas efter fluorexponering är av otillräcklig kvalitet.
I artikel II observerade vi att en högre koncentration av mineraler i dricksvatten, särskilt magnesium, var associerat med lägre risk för stroke hos postmenopausala kvinnor.
I papper III, IV och V fokuserades arbetet på desinfektion av biprodukter i dricksvatten och risk för cancer. Även om vi inte hittade något övergripande samband med risken för blåscancer, var dricksvatten med hög koncentration av desinfektionsbiprodukter associerat med en högre risk för proximal tjocktarmscancer hos män. Fynden av ökad risk för tjocktarmscancer hos män bekräftades i artikel V, där vi systematiskt granskade den vetenskapliga litteraturen om desinfektionsbiprodukter och cancer. Dessutom antyder resultaten av metaanalysen att desinfektionsbiprodukter också är associerade med ökad risk för urinblåsecancer, vid exponeringsnivåer högre än de som undersöktes i artikel III.
Vilken ytterligare forskning behövs inom området?
Dricksvatten är vårt viktigaste livsmedel och konsumeras dagligen av i stort sett alla i befolkningen. Ändå är kunskapen om hälsoeffekterna av många vattenburna exponeringar begränsad. Framtida studier av fluor i dricksvatten bör fokusera på att identifiera den dricksvattennivå när de potentiellt negativa hälsoeffekterna av fluor börjar uppstå, för att se om de överlappar de nivåer som är fördelaktiga för tandhälsan.
När det gäller sambandet mellan mineraler i dricksvatten och kardiovaskulära utfall har endast ett fåtal studier fokuserat på stroke, vilket är det utfall vi hittade starkast samband för. Fler väldesignade epidemiologiska studier behövs för att bekräfta våra resultat av ett skyddande förhållande.
Desinfektionsbiprodukter är en komplex blandning av mer än 800 ämnen. I mitt arbete bedömdes sambandet mellan trihalometaner och cancer, vilket endast är en grupp av föreningar som bildas i dricksvatten efter klordesinfektion. Andra grupper av föreningar kan vara lika, eller till och med starkare, associerade med cancer. Den epidemiologiska evidensen för dessa ämnen samt evidensen för andra cancerutfall än urinblåsecancer och tjock och änd-tarmscancer är idag mycket begränsad.