Ny forskning visar på samband mellan kloreringsbiprodukter i dricksvatten och ökad risk för tjock- och ändtarmscancer hos män

Dricksvatten är vårt viktigaste livsmedel och konsumeras av en stor del av den svenska befolkningen på daglig basis. Det är därför av högsta vikt att det kommunala dricksvattnet håller en hög kvalitet. Dricksvattenklorering är en billig och effektiv metod för att förhindra tillväxt av sjukdomsframkallande mikroorganismer som tillämpas vid flertalet vattenverk i stora delar av landet. En nackdel med dricksvattenklorering är att det kan ge upphov till reaktiva biprodukter som har föreslagits kunna orsaka cancer.

Trihalomethaner är namnet på den grupp av kloreringsbiprodukter som återfinns i högst koncentration i dricksvatten som desinficerats med klor.  Ett flertal Trihalometaner har bekräftats kunna skada DNA och några av dem orsakar även cancer, bland annat i tjocktarmen, hos gnagare. I dagsläget finns endast ett begränsat antal studier i människa men flertalet av dessa men pekar på en möjlig koppling till ökad risk för urinblåsecancer och tjock- och ändtarmscancer. Fler högkvalitativa studier behövs dock för att bekräfta sambanden.  

I den aktuella studien som har publicerats i Journal of National Cancer Institute följdes 60 000 medelålders män och kvinnor i Mellansverige under en 22 års period. Resultaten visar att män som exponerades för höga halter kloreringsbiprodukter hade en drygt 20% ökad risk för total tjock- och ändtarmscancer totalt samt en nästan 60% ökad risk för vänstersidig tjocktarmscancer jämfört med män som drack vatten som ej behandlats med klor. Hos kvinnor sågs inget samband. Tack vare att svenskt vatten över lag håller en mycket god kvalitet så använder de flesta dricksvattenproducenterna endast en liten mängd klor för desinfektion. Fynden i den aktuella studien gjordes således vid globalt sett låga halter av kloreringsbiprodukter.  

Tjock- och ändtarmscancer är den tredje vanligast cancerformen i Sverige med ca 6000 nya diagnosticerade fall årligen. Sjukdomen är starkt livsstilsbetingad med kända riskfaktorer som inkluderar rökning, fysisk inaktivitet, högt intag av alkohol, rött och processat kött, samt ett lågt intag av kostfibrer. Tillsammans med resultat från tidigare djur och humanstudier så lägger resultaten av den nya studien till kloreringsbiprodukter på listan av potentiella miljöbetingade riskfaktorer. Eftersom det idag finns andra typer av icke kemiska desinfektionsmetoder tillgängliga är det möjligt att producera ett säkert dricksvatten utan att tillämpa klor och således förebygga exponering för kloreringsbiprodukter.

Referens till artikeln:

Helte, E., Säve-Söderbergh, M., Larsson, S. C., Martling, A., & Åkesson, A. (2023).
Disinfection by-products in drinking water and risk of colorectal cancer: a population-based cohort study.
Journal of the National Cancer Institute, djad145. Advance online publication. https://doi.org/10.1093/jnci/djad145