Ny forskning kopplar genetisk defekt i nedbrytning av kolhydrater till IBS
Stora delar av befolkningen drabbas av irritabel tarm (IBS). Ny forskning samordnad av forskare vid Karolinska Institutet visar nu på en koppling mellan defekta sukras-isomaltas-genvarianter och IBS.
Irritabel tarm (irritable bowel syndrome, IBS) är den vanligast förekommande mag-tarmsjukdomen. Mer än tio procent av befolkningen besväras av återkommande symptom som innefattar buksmärta, gasbesvär, diarré och förstoppning. Orsakerna till IBS är till stora delar okänd, vilket försvårar utvecklingen av effektiva behandlingsalternativ för en mycket stor andel patienter.
Nu har ett internationellt forskningsteam under ledning av forskare från Karolinska Institutet i Sverige identifierat defekta sukras-isomaltas-genvarianter som ökar risken för att sjukdomen utvecklas. Studien presenteras i den vetenskapliga tidskriften GUT.
– Människor med IBS kopplar ofta ihop sina symptom till vissa livsmedel, särskilt fermenterbara kolhydrater. Vi testade hypotesen att genetiska förändringar i nedbrytningen av disackarider - små kolhydrater från sockerarter och stärkelse - skulle kunna vara associerade med ökad risk för IBS, säger Mauro D’Amato vid Karolinska Institutet.
Forskarna studerade DNA-varianter i genen som kodar för enzymet sukras-isomaltas (SI) som följd av observationen att SI-mutationer ofta finns i ärftliga former av sackarosintolerans, vars huvudsakliga kännetecken diarré, buksmärtor och uppblåsthet även är gemensamma för IBS.
1887 studiedeltagare undersöktes
Genom att undersöka 1 887 studiedeltagare från flera olika center i Sverige, Italien och USA, upptäckte de att personer som bär på sällsynta defekta CSID-mutationer var dubbelt så vanligt bland IBS-fallen än bland friska kontroller. En variant med minskad enzymatisk aktivitet associerades också med ökad risk för IBS.
– Den betydande minskningen i enzymatisk aktivitet av sukras-isomaltas skulle vara förenlig med bristfällig kolhydratsnedbrytning i tarmen, vilket då skulle medföra malabsorption med magtarmsymptom, säger medförfattaren Hassan Naim vid University of Veterinary Medicine i Hannover.
– Våra resultat ger grund för nya nutrigenetik-studier inom IBS, med potential för anpassade behandlingsalternativ baserat på SI-genotyp, tillägger Mauro D’Amato.
Förutom Karolinska Institutet och University of Veterinary Medicine Hannover, har forskare och kliniker från flera andra institut deltagit i studien, inklusive Mayo Clinic och University of California Los Angeles, Christian-Albrechts-University Kiel, BioDonostia Health Research Institute i Spanien samt universitetet i Bologna, Italien.
Publikation
Maria Henström, Lena Diekmann, Ferdinando Bonfiglio, Fatemeh Hadizadeh, Eva-Maria Kuech, Maren von Köckritz-Blickwede, Louise B Thingholm, Tenghao Zheng, Ghazaleh Assadi, Claudia Dierks, Martin Heine, Ute Philipp, Ottmar Distl, Mary E Money, Meriem Belheouane, Femke-Anouska Heinsen, Joseph Rafter, Gerardo Nardone, Rosario Cuomo, Paolo Usai-Satta, Francesca Galeazzi, Matteo Neri, Susanna Walter, Magnus Simren, Pontus Karling, Bodil Ohlsson, Peter T Schmidt, Greger Lindberg, Aldona Dlugosz, Lars Agreus, Anna Andreasson, Emeran Mayer, John F Baines, Lars Engstrand, Piero Portincasa, Massimo Bellini, Vincenzo Stanghellini, Giovanni Barbara, Lin Chang, Michael Camilleri, Andre Franke, Hassan Y Naim, Mauro D’Amato
Gut. Publicerad online 21 november 2016. DOI: 10.1136/gutjnl-2016-312456