Ny avhandling om arbete vid psykiska besvär samt återgång till arbete efter sjukskrivning
Välkommen till Anna Frantz presentation av avhandlingen ”A problem-solving intervention among employees with mental health problems : effects, predictors and experiences”.
Tid: 27 mars, kl. 9.00
Lokal: Rockefeller, Campus Solna
Handledare: Elisabeth Björk Brämberg, Senior forskare, Institutet för miljömedicin (IMM)
Opponent: Prof. Lene Aasdahl, Dept of Public Health and Nursing, Norwegian University of Science and Technology
Tre frågor till Anna Frantz
Vad handlar avhandlingen om?
Sjukfrånvaro på grund av ångest, depression, och stress-relaterad mental ohälsa utgör en stor del av alla sjukfall i Sverige. I denna avhandling undersökte vi en intervention i primärvården som bygger på problemlösning, där patientens närmaste chef involverades i syfte att främja återgång i arbete. Deltagarna i studien svarade på frågor om bland annat hälsa och arbetsmiljö. Dessa analyserades sedan utifrån vilka faktorer som hade samband med minskad eller ökad sjukfrånvaro under 18 månader.

Utöver detta genomfördes intervjuer med medarbetare som löpte risk för sjukfrånvaro på grund av psykisk ohälsa, där de själva beskrev vad som hjälper respektive hindrar att kunna stanna kvar i arbete. Chefer intervjuades också om sina erfarenheter av att arbeta med psykisk hälsa på arbetsplatsen och vilka organisatoriska förutsättningar som påverkar detta arbete.
Sammantaget syftar avhandlingen till att öka kunskapen om en primärvårdsbaserad, arbetsplatsinriktad insats kan stödja återgång i arbete och i så fall för vem, och vilka faktorer som är avgörande för att både medarbetare och chefer ska lyckas hantera psykisk ohälsa i arbetslivet.
Kan du berätta om några intressanta resultat?
Vi kunde inte säkerställa någon skillnad mellan interventionen och sedvanlig vård. I båda grupperna minskade antalet sjukfrånvarodagar över tid, framför allt under de första 6 månaderna. Det innebär att prognosen att återgå i arbete generellt var god för de flesta. Samtidigt fanns en mindre grupp som fortfarande var kvar i sjukskrivning även vid 18 månader. Två faktorer som verkade ha samband med ökad sjukfrånvaro under uppföljningsperioden var lågt skattad arbetsförmåga i relation till fysiska krav i arbetet och höga psykologiska krav (t. ex. högt tempo, hög ansträngning, och motstridiga krav). Att känna sig säker på att kunna återgå till sitt ordinarie arbete inom 3 månader hade däremot samband med minskad sjukfrånvaro.
I intervjuer med personer som arbetade trots symptom framkom att stöd och hinder att vara kvar i arbete fanns på flera nivåer: individ, grupp, chef, och organisation. En lyhörd chef som tar tag i problem samt ett gott kollegialt klimat på jobbet var exempel på stöd. Samtidigt kunde den fysiska arbetsmiljön utgöra ett hinder och spä på dåligt mående. Cheferna beskrev i sin tur att det underlättar med tydligt stöd från organisationen för att prioritera arbete med psykisk ohälsa. Insatser för att höja medvetenheten bland chefer och anställda upplevdes som både positiva och negativa – positiva för att frågan uppmärksammas, men samtidigt belastande för chefen när nyttan var oklar.
Vilken vidare forskning behövs inom området?
Det är fortfarande oklart om interventionen som testades har effekt på sjukfrånvaro och återgång i arbete. Det behövs därför ytterligare studier där de olika komponenterna i intervention utvärderas för att identifiera om och vilka som kan vara verksamma.
Att stötta personer med psykisk ohälsa på arbetsplatsen är ett annat viktigt område. Detta gäller både för personer som inte har varit sjukskrivna tidigare och som har återgått i arbete för att förebygga återfall. Sjukförsäkringen är viktig, den möjliggör ett högt arbetsdeltagande, men samtidigt har andel sjukfall på grund av psykisk ohälsa ökat under senare år. Ökad kunskap om att förebygga både initial sjukfrånvaro och återfall är därför viktig.
