Nobelföreläsningarna lockade över 1000 personer till Aula Medica
Nobelföreläsningarna med 2013 års pristagare i fysiologi eller medicin fyllde aulan på Karolinska Institutet den 7 december. I dag tar James Rothman, Randy Schekman och Thomas Südhof emot sina Nobelmedaljer.
De tre Nobelpristagarna bjöd på såväl personliga anekdoter som fakta om cellernas transportsystem under sina föreläsningar på Karolinska Institutet.
Kön med åhörare nådde långt ut på gatan i ett snövitt Stockholm när dörrarna till Aula Medica öppnades, en dryg timme innan årets Nobelföreläsningar i fysiologi eller medicin skulle börja. Ett 20-tal marskalkar, iklädda folkdräkter, hjälpte åhörarna till rätta och ställde fram extra stolar i hörsalen i sista stund, men trots det fick vissa nöja sig med ståplats.
Karolinska Institutets rektor, professor Anders Hamsten, inledde och följdes av professor Urban Lendahl, ledamot i Nobelkommittén, som presenterade Nobelpristagarna, som alla på olika sätt har bidragit till förståelsen av hur molekyler i cellen transporteras via så kallade vesiklar till rätt plats och frisätts vid rätt tidpunkt.
James Rothman berättade att han från början ville bli hjärnforskare och studera överföringen av signalsubstanser i hjärnan. Men ödet ville annorlunda och han satsade på sitt andrahandsval, biokemi, istället. Långt senare valde han ändå att analysera just hjärnvävnad och det var då han upptäckte det proteinkomplex som gör att vesiklarna levererar sitt innehåll till rätt ställe i cellen.
James Rothman hade närmare 50 egna gäster i publiken, att jämföra med de andra två pristagarna som hade omkring 15 gäster vardera med sig till Stockholm.
- Det sägs att jag är den Nobelpristagare som har det största antalet gäster någonsin. Men det är bara för att Nobelkommittén väntade så länge med att ge mig priset! Hade jag fått det för 10-15 år sedan hade jag haft färre vänner, sa han leende efter föreläsningen. Med större allvar gav han sedan ett gott råd till studenterna:
- Det råd jag främst skulle vilja ge dagens studenter är att se till att behålla de vänner de skaffar sig genom åren.
Randy Schekman höll dagens andra föreläsning och började med att uppmärksamma åhörarna på att hans 86-årige far, som länge hoppats på att sonen skulle få Nobelpriset, fanns med i publiken.
Randy Schekman delade sedan med sig av bland annat ett av de största ögonblicken i hans vetenskapliga karriär, genom att visa en svartvit bild av en jästcell innehållande en stor mängd vesiklar. Det var nämligen den synen som mötte honom då han för första gången, via ett elektronmikroskop, fick skåda en jästcell med en mutation i en av de 23 gener han senare kopplade till olika funktioner i cellens vesikeltrafik.
Thomas Südhof föreläste om de molekylära komponenter som möjliggör frisättning av signalmolekyler i hjärnan. Av sina vetenskapliga framsteg är det upptäckten av proteinet synaptotagmins viktiga roll för snabb kalcium-triggad frisättning han minns allra bäst, berättade han efteråt.
När Nobelföreläsningarna var klara tog alla tre pristagarna plats på scenen, som var smyckad med ljusklädda julgranar, och möttes av stående ovationer.
Randy Schekman skrattade när han efteråt fick frågan vad han och de övriga Nobelpristagarna har gemensamt:
- Väldigt lite! Vi har mycket olika personligheter och olika sätt att bedriva forskning på. Men det är ju det personliga engagemanget som gör vetenskapen så rolig. Vi forskare är inga programmerade robotar utan snarare passionsdrivna utövare av ett konstnärligt yrke.
Nobelföreläsningarna utgjorde starten för en intensiv vecka för de tre Nobelpristagarna. I dag tar de emot sina medaljer av kungen.
Text: Lisa Reimegård