Publicerad: 2015-08-31 10:53 | Uppdaterad: 2015-09-01 16:04

Neurologen och hedersdoktorn vid KI, Oliver Sacks, författade ”epokgörande böcker”

Oliver Sacks.

Oliver Sacks är död. Den världsberömda läkaren var bland annat professor i neurologi vid NYU School of Medicine i New York, USA, och bästsäljande författare till flera böcker, däribland Uppvaknanden (Awakenings) som också skulle bli film. År 2003 promoverades Oliver Sacks till medicine hedersdoktor vid Karolinska Institutet.

Oliver Sacks avled i söndags den 30 augusti till följd av cancer. I februari i år meddelade han i New York Times att han var döende, att melanomet i ögat nu hade metastaserat.

När han blev medicine hedersdoktor vid Karolinska Institutet 2003 hade han skrivit många uppmärksammade böcker om patienter med neurologiska problem. Essäsamlingen ”Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt” med fallbeskrivningar av patienter med svår minnesförlust betraktas av många som litterära klassiker. The New York Times har kallat honom för ”The Poet Laureate of Medicine”.

Till grund för beslutet att promovera Oliver Sacks till medicine hedersdoktor vid KI låg att hans böcker väckt mycket stort intresse kring patienter med olika neurologiska problem – sömnsjuka, Tourettes syndrom, förvärvad färgblindhet, autism och Alzheimers sjukdom. ”Det är epokgörande böcker därför att de kombinerar ett stort naturvetenskapligt kunnande med en subjektiv inlevelse i patientens problem," enligt beslutet från styrelsen för forskning, 2003.

I motiveringen står också att han ”kombinerar sina kliniska kunskaper i neurologi med en rik observationsförmåga och enastående skrivkonst och berättartalang. Han förenar på så sätt medicinsk vetenskap med en humanistisk inlevelse i patientens lidande.”

När han kom till Sverige för att ta emot sin doktorshatt vid Karolinska Institutet, passade han också på att följa i sina barndomshjältars fotspår, de stora svenska kemisterna Scheele och Berzelius. Han lade bland annat en krans på Scheeles grav i Köping.

Oliver Sacks blev 82 år.

Så kommenterar professor Georg Klein vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi sin tidigare kollega.