Mitt råd till unga forskare: Bygg upp ett internationellt nätverk!

Många unga forskare siktar högt och vill gärna bli projektansvariga (PI) för internationella studier eller medförfattare till internationella riktlinjer (guidelines), men det är inte något man bara blir föreslagen till utan vidare. Det krävs mycket nätverkande, ofta under flera år, och därför är det bra att börja i tid. Själv är jag sedan 25 år tillbaka aktiv i Europeiska kardiologföreningen (ESC) vilket har varit avgörande för min forskarkarriär.

Tre råd till unga forskare:

• Presentera dig på internationella konferenser
  En första möjligheten till att bygga upp ditt nätverk har du om du presenterar abstrakt på internationella konferenser. Ta vara på tillfället att lära känna andra inom samma forskningsområde, speciellt de som är ordförande för olika sessioner. Ofta erbjuds även så kallad speed mentoring där du utifrån dina behov kan får råd av en ledande expert inom ett visst område.
• Bli medlem i en yrkesförening
  Genom att bli medlem i en internationell yrkesförening får du direkt tillgång till ett nätverk. Internationella yrkesföreningar kan ibland även erbjuda utbildningar som inte finns hemma. ESC erbjuder exempelvis möjligheten att avlägga examen i General Cardiology vilken är erkänd både av Svenska Kardiologföreningen och i många andra länder inom EU.
• Var med i multicenterstudier
  Ta chansen att komma i kontakt med nya forskningsfält genom att medverka i multicenterstudier. Blir du intresserad av något speciellt så läs allt du hittar om området och delta i möten och grupper så att du kan bidra till diskussionerna och så att andra får reda på vem du är. Tacka ja till att värdera abstrakt och hjälpa till på andra sätt om du blir erbjuden.

Det här tillvägagångssätt har varit framgångsrikt även för mig själv. Genom min tidigare chef, professor Lars Rydéns kontakter kom jag tidigt att ingå i en styrkommitté för en randomiserad internationell multicenterstudie om rörde pacemakerbehandling vid hypertrofisk kardiomyopati.

Jag fick då kontakter som jag sedan odlade vidare, inte minst med universitetssjukhuset i Rennes i Frankrike och så småningom även med universitetssjukhus i England och USA. Det ledde till att jag, tillsammans med professor Daubert från Rennes, kom att leda MUSTIC-studien, den första randomiserade kontrollstudien inom sviktpacing (CRT).

MUSTIC-studien visade att reverserad remodellering var en av verkningsmekanismerna bakom CRT. Baserat på våra resultat kunde jag föreslå för anslagsgivarna att de skulle satsa på en uppföljande studie, vilket i sin tur ledde till att jag blev huvudprövare för den internationella multicenterstudien REVERSE. Behandlingsstudier av det här slaget måste ofta genomföras internationellt och det kräver både nätverk och ett etablerat förtroende. I och med de här studierna hade jag nu kunnat skapa en sådan plattform som jag sen har byggt vidare på under min karriär.

Inom ESC har jag haft ledande positioner som har gjort det möjligt för mig att bidra till satsningar på unga forskare och befrämjandet av jämlikhet, frågor som ligger mig varmt om hjärtat.

Under min tid som vice president inrättade vi kommittén för ”Young Cardiovascular Professionals” och i USA var jag med och skapade ett epost-nätverk för kvinnliga elektrofysiologer – ett nätverk som idag har mer än 500 medlemmar. Med det här nätverket kan vi föreslå kvinnor till föreläsnings- och kommittéuppdrag så att kvinnor inte som tidigare förbigås och vi tipsar varandra om utlysta tjänster. Allt detta skapar vänskapsband som utöver yrkesgemenskapen är ovärderliga.

Jag vill varmt rekommendera alla som är i början av sin karriär att satsa på internationella samarbeten, att lägga ner tid på att bygga nätverk och att aktivt delta i olika sammanhang när tillfälle ges. Men glöm inte att stötta andra på vägen. Du är själv alltid mentor för den som är mer junior än du och det är allas vårt ansvar att dela med oss.

Cecilia Linde, seniorprofessor