Skip to main content
Publicerad: 2019-06-27 14:24 | Uppdaterad: 2019-06-27 14:24

Mini-symposium om nanomaterial

Ett 50-tal personer deltog i det mini-symposium om nanotoxikologi och nanomedicin som arrangerades den 12 juni 2019 på Karolinska Institutet.

Missing ALT text.
Prof. Christoph Alexiou och prof. Bengt Fadeel. Foto: Anna Persson, IMM

Konferensen anordnades med stöd av SweNanoSafe i samband med att Enheten för molekylär toxikologi vid Institutet för miljömedicin (IMM) fyllde 10 år. Prof. Bengt Fadeel gav en kort inledning och presenterade bl a färsk statistik över svensk nanotoxikologisk forskning som visade på stor aktivitet vid ett flertal svenska lärosäten inte minst på KI. Därefter höll Dr. Phil Sayre (USA) ett föredrag om riskhantering av nanomaterial med underrubriken ”why is this so difficult?” vilket skvallrar om att det trots stora satsningar inte minst inom EU kvarstår många utmaningar. Dr. Sayre talade bl a om ett nytt EU finansierat projekt, Gov4Nano, vilket har som målsättning att skapa en internationell panel (’nano risk governance council’) med uppgift att samordna olika aktörer inom området riskbedömning av nanomaterial. Han berörde även den EU finansierade plattformen EU NCL som erbjuder en infrastruktur för preklinisk testning av nanopartiklar för medicinskt bruk, efter en amerikansk förlaga, US NCL (’nanocharacterization laboratory’).

Prof. Anne Kahru (Estland) talade om miljöeffekter av nanomaterial främst metalliska nanomaterial som exempelvis kopparoxid (CuO) och zinkoxid (ZnO). Hennes forskning används flitigt som underlag vid miljöriskbedöming av nanomaterial men hon framhöll att ekotoxikologisk forskning ännu släpar efter den snabba nanoteknologiska utvecklingen.

Prof. Christoph Alexiou (Tyskland) höll en imponerande framställning om nanomedicin med fokus på magnetiska nanopartiklar som kan användas dels för bildframställning och diagnos dels för att leverera läkemedel till sjuka organ. Detta sker genom att partiklarna injiceras i blodbanan och sedan förs till målorganet genom att manipuleras med hjälp av ett externt magnetfält utanför kroppen. Prekliniska försök har visat lovande resultat. Prof. Sanjay Mathur (Tyskland) i sin tur talade om framställning och användning av nanopartiklar för att studera biologiska processer. Det blev tydligt att begreppet ’nanomaterial’ är för diffust, det finns (nästan) oändligt många olika material och varje nytt material måste karakteriseras med avseende på inneboende egenskaper och med tanke på dess interaktioner med biologiska system – det går inte att dra alla nanomaterial över en kam.

Dessutom gavs flera korta föredrag av unga forskare däribland Olesja Bondarenko (Estland), Lucia Delogu (Italien) och Sourav Mukherjee (Sverige) som visade att återväxten är god inom området nanotoxikologi. Två av dessa föredrag avhandlade grafen, ett 2-dimensionellt material som hamnat i fokus på senare år inte minst tack vare det 10-åriga EU projektet Graphene Flagship med över 150 partnerinstitut vilket koordineras ifrån Chalmers. Grafen liksom andra 2D material erbjuder många spännande möjligheter – samtidigt är det viktigt att ev. hälsorisker hos dessa material beaktas.

Dr. Lang Tran (UK) avslutade med ett tankeväckande föredrag om neurodegenerativa sjukdomar främst Alzheimers sjukdom som han menade kunde förstås ur ett toxikologiskt perspektiv; hans grundläggande tes var att den vävnadsskada som ses hos patienter med Alzheimers sjukdom snarast är att betrakta som en slags fibros dvs bindvävsomvandling och att forskningen borde fokuseras på att förstå vad som orsakar denna fibrotiska reaktion.

Sammanfattningsvis kan sägas att eftermiddagen bjöd på ett innehållsrikt och varierat program med många intressanta nedslag i nanotoxikologisk och nanomedicinsk forskning. Det som framgick med stor tydlighet i diskussionerna var att dessa båda ämnesområden är starkt sammanlänkade.