Med passion för det ovanliga

Staffan Wahlin, överläkare och forskare vid institutionen, har utsetts till docent i gastroenterologi och hepatologi. Han forskar bland annat om ovanliga sjukdomar, så kallade porfyrier.

Ett patientmöte på akutmottagningen blev avgörande för Staffan Wahlins forskarkarriär.
– Jag träffade en man där som hade den ovanliga sjukdomen Erytropoetisk Protoporfyri (EPP) som innebär en extrem solkänslighet. Man drabbas av fruktansvärda smärtor när man utsätts för solljus och får ibland svåra leverskador, berättar Staffan Wahlin och fortsätter:
– Det var så mycket som var okänt kring den här sjukdomen att jag valde att fördjupa mig i den. Jag skrev min avhandling om EPP och kunde så småningom utföra en världsunik behandling på patienten som jag träffat.

Behandlingen utgjordes av en stamcellstransplantation och efter att ha bytt benmärg blev patienten helt frisk.
– Från att ha levt ett liv i skuggan och inomhus kan den här mannen nu vara ute i solen, jag fick nyligen mess från honom när han var på solresa i Gran Canaria, ler Staffan.

Andra sjukdomar som Staffan intresserar sig för är ovanliga kombinationer av och svårbehandlade varianter av autoimmuna leversjukdomar, till exempel autoimmun hepatit.

Varför lockas du av det ovanliga?
– Det är spännande och det finns ett stort behov av forskning där. Jag tycker om att gå min egen väg och inte behöva bekymra mig om att hinna före andra forskare med en publikation, säger Staffan.

Men visst kan han sakna forskarkollegor att vända sig till ibland. Därför har han, tillsammans med en turkisk kollega, startat upp ett internationellt nätverk kring studier på ovanliga kombinationer av leversjukdomar.

Staffan Wahlins ledord när det gäller forskning är lust, akademisk nyfikenhet, samarbete och pragmatism.

– Med pragmatism menar jag att man måste välja det som går att göra av alla forskningsidéer. Jag är en kliniker med begränsad tid och resurser för forskning.

– Än så länge har jag ingen tid avsatt för forskning i min anställning, men målet är att vara forskare på halvtid. Kanske kommer min nya docenttitel att underlätta kontaktskapande och finansiering, säger Staffan.

Älskar sitt jobb

Att helt sluta som läkare och kliniker är inte aktuellt för Staffan. Han älskar sitt jobb.
– Det är svårt att säga vad som är bäst med yrket. Den gamle KI-professorn Carl-Gustav Groth lär ha sagt att ”Det är roligare att arbeta än att ha roligt”. För många låter det säkert djupt patologiskt, men jag förstår vad han menar, säger Staffan och förklarar:

– Mitt arbete ger identitet, meningsfullhet och lust. Och ibland kan arbetet till och med vara roligare än att bara ha roligt!