Louise Karlsson: ”Fler behöver veta att man kan strålskadas i lungan”

Berättat för: Annika Lund, först publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 4 2024 / Tema strålbehandling

Under hösten 2023 behandlades Louise Karlsson för bröstcancer. Hon slapp cytostatika, men blev opererad och strålbehandlad. Inför strålningen gjordes en röntgen över bröstkorgen där man såg lungorna.

– Efter två veckors strålbehandling fick jag förändrad röst, blev hes och började harkla mig. Sedan blev jag andfådd och fick ont vid djupa andetag. De som arbetade på strålbehandlingen reagerade inte när jag påpekade detta. När jag frågade om det kunde vara en strålskada fick jag inga svar, säger hon.

Även Louise Karlssons allmänläkare var frågande, men skickade henne till en öron-, näs- och halsläkare. När inget konstigt hittades skickades hon till en lungläkare. Där togs nya bilder som jämfördes med dem som togs inför strålbehandlingen. Då syntes en förändring. Samtidigt blev hon ännu mer andfådd, fick svårt att springa och gå i trappor. En jobbig hosta vägrade ge med sig.

Lungläkaren startade en utredning om lungcancer. Efter ännu mer röntgen, bronkoskopi och provtagning fick hon besked. Allt pekade på en strålskada, det fanns ingen tumör i hennes lunga. Det har nu gjorts en ny datortomografi och skadan har läkt ut.

– Jag berättar det här är för att jag vill att fler ska känna till att man kan få strålskador i lungan när man strålas för bröstcancer. För mig hade det varit mindre mentalt krävande att utredas för misstänkt strålskada än för misstänkt lungcancer. Risken för strålskada hade kunnat beskrivas innan strålbehandlingen gavs och personalen som gav strålningen hade kunnat reagera på ett annat sätt när jag berättade om mina symtom, säger Louise Karlsson.

Men hon vill också få fram en tacksamhet till vården. 

– Under min bröstcancerbehandling hade jag känslan av att sitta i en berg- och dalbana – jag kunde inte göra så mycket mer än att hänga med, men jag kände en trygghet i hur vårdpersonalen styrde tåget.