Koppling mellan genvariant och relationsproblem

[PRESSMEDDELANDE 2008-09-02] Forskare vid Karolinska Institutet har i en studie hittat ett samband mellan en specifik gen och mäns beteende när det gäller att knyta an till sin partner i en parrelation. Resultaten presenteras i den vetenskapliga tidskriften PNAS och kan leda till bättre förståelse för uppkomsten av exempelvis autism och social fobi.

Hasse WalumFoto: Sebastian Dahlgren

 Givetvis kan det finnas många orsaker till att en person har problem med relationer, men det här är första gången som en specifik variant av en gen kan associeras till hur män knyter an till sin partner, säger Hasse Walum, doktorand vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik.

Han understryker dock att genvariantens effekt på beteende är relativt modest. Det går inte att med dess hjälp med någon större precision förutbestämma hur någon kommer att bete sig i en framtida parrelation.

I studien har Hasse Walum och medarbetare använt data från the Twin and Offspring Study in Sweden där drygt 550 tvillingpar och deras partners ingår. Den undersökta genen kodar för receptorn till hormonet vasopressin som finns i hjärnan hos de flesta däggdjur. Forskarna upptäckte att män som bär på en eller två kopior av en variant av genen  allel 334  ofta beter sig annorlunda i parrelationer än män som saknar denna genvariant.

Förekomsten av allel 334 var statistiskt kopplad till hur starka band mannen kände till sin partner. Män som hade två kopior av allel 334 löpte också dubbelt så stor risk att ha upplevt en äktenskapskris det senaste året, jämfört med dem som saknade genvarianten. Det fanns även ett samband mellan männens genuppsättning och hur deras respektive partner upplevde förhållandet.

 Kvinnor gifta med män som bar en eller två kopior av allel 334 var i genomsnitt mindre nöjda med sin relation jämfört med kvinnor gifta med män som inte bar denna allel, säger Hasse Walum.

Samma gen har tidigare studerats i sorkar och har där kopplats till förekomsten av monogamt beteende hos hanar.

 Att motsvarande gen visat sig vara viktig för liknande beteenden hos sorkar gör fyndet ännu mer intressant och talar för att de utförligt kartlagda hjärnmekanismer som ger upphov till starka band mellan individer av sorkar också kan vara relevanta för människor, säger Hasse Walum.

I framtiden hoppas forskarna att ökad kunskap om vasopressins inverkan på mänskliga relationer kan leda till bättre förståelse för bakgrunden till sjukdomar som kännetecknas av svårigheter med sociala interaktioner, som till exempel autism.

Publikation:

• Ladda ner pressbilder

För frågor, kontakta: