KI kritiseras för antalet tidsbegränsade anställningar

Närmare hälften av den forskande och undervisande personalen vid Karolinska Institutet har tidsbegränsade anställningar, enligt en ny rapport från Sveriges universitetslärarförbund, Sulf. Det placerar KI högst upp på den så kallade svarta listan över statliga universitet. Men Mats Engelbrektson, personaldirektör på KI, försvarar systemet.

I snitt är 31 procent av den forskande och undervisande personalen vid svenska lärosäten visstidsanställda. Det visar rapporten från Sulf, som för andra året i rad publicerar statistik över andelen tidsbegränsade anställningar vid landets lärosäten.

Sett till de statliga universiteten toppas listan, liksom förra året, av Karolinska Institutet. Här är 49 procent av den forskande och undervisande personalen tidsbegränsat anställd. På andra plats på den så kallade svarta listan ligger Uppsala Universitet med 37 procent tidsbegränsade anställningar.

KI:s resultat innebär en liten minskning jämfört med förra året, då andelen tidsbegränsat anställda var 51 procent.

Enligt Sulf riskerar de osäkra anställningsförhållandena att leda till sämre kvalitet inom både utbildning och forskning. Mats Engelbrektson, personaldirektör på KI, försvarar dock KI:s anställningssystem och konstaterar att det i forskningsvärlden tillåts och förekommer mer tidsbegränsade anställningar, som en del av meriteringen.

– De tidsbegränsade anställningarna vi använder är grundade på regeringens uttryckliga vilja eller kollektivavtal med facken. Vi ser det här systemet som en nödvändighet för att vi ska behålla vår konkurrenskraft och framgång nationellt och internationellt, säger Mats Engelbrektson.

Han vill gärna sätta siffrorna i ett sammanhang och säger att om exempelvis postdoktorer skalas bort, hamnar andelen tidsbegränsade anställningar på 14 procent. Tas forskarassistenter bort blir andelen 5,5 procent.

En förklaring till KI:s höga siffror är att universitetet har en hög andel så kallade meriteringsanställda. Det innebär en tidsbegränsad anställning för att forskaren ska meritera sig och omfattar för KI:s del postdoktorer och forskarassistenter.

– Vi tror att man måste få tid på sig att meritera sig som forskare, för att bli etablerad och självständig och ha en egen forskningslinje, säger Mats Engelbrektson.

Sulf anser dock att varje meriteringsanställning ska ge rätt till prövning för tillsvidareanställning, detta för att inte riskera att bli en återvändsgränd i stället för karriärväg för forskaren. Den som lever upp till i förväg ställda krav ska veta att han eller hon får en tillsvidareanställning vid slutet av prövoperioden, anser förbundet.

Men på KI har meriteringsanställda inte rätt till prövning för tillsvidareanställning, även om de uppmuntras att söka lediga tillsvidareanställningar. Detta tycker Mats Engelbrektson är rimligt.

– Vi tror att det är bättre att tillsätta forskaranställningar i konkurrens i stället. Vi vill också möjliggöra för andra, inte minst sökanden från utlandet, att kunna vara med och konkurrera om strategiska forskartjänster. Men vi för en kontinuerlig intern dialog om vad som är bäst för de anställda och verksamheten, säger han.

Statistiken i rapporten handlar om forskande och undervisande personal och baseras på uppgifter från Statistiska centralbyrån. I statistiken ingår inte doktorander, som i stort sett alltid är tidsbegränsat anställda, eller stipendiater, som inte är anställda alls.

Text: Sara Nilsson