Kemisk exponering i arbetsmiljön och hjärtkärlsjukdom
Nordiska Expertgruppen (NEG) har utvärderat sambandet mellan kemisk exponering i arbetsmiljön och hjärtkärlsjuklighet. Man rekommenderar en översyn av en rad hygieniska gränsvärden på grund av indikationer på effekter vid eller under gränsvärdena.
De kemiska exponeringarna (ämnen, industrier och yrkesaktiviteter) delades in i fyra kategorier baserat på styrkan i det vetenskapliga underlaget. När det var möjligt jämfördes effektnivåerna för hjärtkärlsjukdom med aktuella hygieniska luftgränsvärden eller biologiska gränsvärden.
Förbränningspartiklar, kristallin kvarts, bly, kadmium och svetsrök hade effektnivåer under aktuella hygieniska/biologiska gränsvärden. För asbest, koldisulfid, kolmonoxid och diklormetan låg effektnivåerna nära respektive gränsvärde. NEG rekommenderar en översyn av dessa gränsvärden.
Kriteriedokumentet är på engelska och är med sina 424 sidor, 40 tabeller och 1062 referenser en grundlig genomgång av kunskapsläget. Det är skrivet av dr Bengt Sjögren, dr Carolina Bigert och professor Per Gustavsson. Nordiska Expertgruppen leds av professor Gunnar Johanson. Alla fyra är verksamma vid Institutet för miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet.
Publikation
Sjögren B, Bigert C, Gustavsson P. The Nordic Expert Group for Criteria Documentation of Health Risks from Chemicals. 153.
Occupational chemical exposures and cardiovascular disease.
Arbete och Hälsa 2020; 54(2):1–428.
NEG:s sammanfattning
Detta dokument utvärderar den vetenskapliga litteraturen om sambandet mellan kemisk exponering i arbetsmiljön och hjärtkärlsjukdom, med tyngdpunkt på epidemiologiska studier. Exponeringarna – kemiska ämnen, industrier och yrkesaktiviteter – delades in i fyra kategorier baserat på styrkan i det vetenskapliga underlaget (graden av evidens) enligt följande:
- Stark evidens: asbest, kristallin kvarts, arsenik, bly, koldisulfid, dioxin och dioxinlika föreningar, nitroglycerin, etylenglykoldinitrat och kolmonoxid.
- Måttligt stark evidens: förbränningspartiklar, kadmium, diklormetan, svetsrök och pappers- och pappersmassaindustri.
- Begränsad evidens: beryllium, metylkvicksilver, styren, organiska lösningsmedel, trikloretylen, tetrakloretylen, polyklorerade bifenyler (PCB), propylenglykoldinitrat, dinitrotoluen, svaveldioxid, kvävedioxid, ozon, skärvätskor, städning, textilindustri och skogsindustri.
- Otillräcklig evidens: mineralfibrer, kolnanorör, aluminium, kobolt, krom (VI), mangan, oorganiskt kvicksilver, titandioxid, zink, dimetylformamid, metylklorid, vinylklorid, per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS), formaldehyd, fosgen, cyanid, svavelväte, fosfin, lödrök, jordbruksarbete och ämnen som orsakar hjärtarytmier vid astmabehandling och under narkos.
Luftföroreningar som bildas vid förbränning innebär en speciell utmaning. Evidensen är stark för passiv rökning, måttligt stark för elektrolytisk aluminiumsmältning, dieselavgaser och brandrök, och begränsad för gasframställning från stenkol, sotning, asfaltsläggning, matlagningsrök och brandbekämpning. Variationen i evidensstyrka beror sannolikt på skillnader i studiernas antal och storlek samt på skillnader i exponeringsnivåer och kemisk sammansättning. Mekanismen är sannolikt densamma eller likartad för alla partiklar som bildas vid förbränning.
När det var möjligt jämfördes de lägsta observerade effektnivåerna (LOAEC) för hjärtkärlsjukdom med gällande hygieniska luftgränsvärden eller biologiska gränsvärden i Norden och i EU. Förbränningspartiklar, kristallin kvarts, bly, kadmium och svetsrök hade lägsta effektnivåer under aktuella hygieniska/ biologiska gränsvärden. För asbest, koldisulfid, kolmonoxid och diklormetan låg de lägsta effektnivåerna nära respektive gränsvärde. En översyn av dessa gränsvärden bör övervägas.