Karolinska Institutet och Uppsala universitet återlämnar kranier

Vid en ceremoni vid Uppsala universitet i dag återlämnas tio kranier till tre företrädare för organisationen Te Tupuna, Te Tura i Franska Polynesien. Sju av dessa kommer från Karolinska Institutets samling. Regeringen fattade beslut om att lärosätena får återlämna kranierna i höstas respektive tidigt i våras.

Ceremonin äger rum på Museum Gustavianum i närvaro av särskilt inbjudna gäster. Från Karolinska Institutet deltar bland andra Eva Åhrén och Olof Ljungström från enheten för medicinens historia och kulturarv.

– Vi är glada över att vi tillsammans med Uppsala universitet kan genomföra den här överlämningen, säger Eva Åhrén, chef för enheten för medicinens historia och kulturarv vid Karolinska Institutet. Repatrieringen, som är en del av en återbegravningsprocess, har arrangerats av Museum Gustavianum. Museichefen Marika Hedin kommer att be den polynesiska befolkningen om ursäkt å universitetens vägnar, och även berätta om hur mänskliga kvarlevor från olika delar av världen användes inom bland annat anatomiundervisningen.

Av de kranier som återlämnas från Karolinska Institutet kommer fem från Nuku Hiva, den största ön i ögruppen Marquesasöarna i Franska Polyneisen. Två kranier är från Tahiti.

Sex av kranierna togs från lokala begravningsplatser sommaren 1884. Det skedde i samband med att svenska flottans fregatt HMS Vanadis genomförde en världsomsegling 1883‑1885. Med på expeditionen var Riksantikvariens andre amanuens, arkeologen och etnografen Hjalmar Stolpe. Tillbaka i Sverige överlämnade Stolpe kranierna till Karolinska Institutet och Uppsala universitet. Det sjunde kraniet, från Tahiti, förvärvades 1852 av botanikern Nils Johan Andersson i samband med fregatten HMS Eugenies världsomsegling 1851–53. Andersson blev sedermera intendent vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.

– Vid mitten av 1800‑talet var det normal praktik att längre sjöresor genomförda av olika europeiska flottors fartyg också skulle ha med en vetenskapsman, säger Olof Ljungström, historiker vid enheten för medicinens historia och kulturarv på Karolinska Institutet.

Vid världsomseglingen 1883 samlade Hjalmar Stolpe ihop cirka 10 000 föremål, som fortfarande utgör grunden för Etnografiska museet i Stockholm. Stolpe samlade också in drygt 100 mänskliga kranier på olika platser. Det skedde genom arkeologiska grävningar, tillgrepp från lokalbefolkningens begravningsplatser, ströfynd och ibland köp. De etnografiska föremålen inlemmades sedan i Naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling, men var de mänskliga kvarlevorna skulle placeras var ett problem.

– Redan före mitten av 1800-talet blev det praxis att den sortens samlingar av mänskliga kranier och skelett inte var naturliga inslag i naturhistoriska museer, säger Olof Ljungström. Däremot ansågs de medicinska anatomiska museerna vara en bättre plats för dem. Lösningen blev att Hjalmar Stolpe i oktober 1888 deponerade huvuddelen de mänskliga kvarlevorna från Vanadis-expeditionen i Karolinska Institutets anatomiska samlingar. Vissa delar erbjöds dock det anatomiska museet i Uppsala, inklusive de tre kranierna från Nuku Hiva som nu återbördas till Franska Polynesien.

Karolinska Institutets anatomiska museum mottog från Stolpe och Naturhistoriska riksmuseet 110 kranier och skelett från världen utanför Europa. Den största delmängden i den var ett 60-tal kranier från det antika gravfältet i Ancon, Peru. Sammantaget innebär det att Stolpe och Vanadisexpeditionen ligger bakom ungefär en tredjedel av de utomeuropeiska kranier som i dag finns i KI:s anatomiska samling.

– Tidigare har vi återlämnat kranier till Hawaii, nästa ärende gäller tre kranier från Nya Zeeland, säger Eva Åhrén. Vi har kontakt med representanter för Nya Zeelands nationalmuseum i Wellington och jag hoppas att vi kan återlämna dessa tre kranier inom en snar framtid.

Arbetet med att inventera och dokumentera Karolinska Institutets samling fortsätter. Målet är att ta reda på så mycket som möjligt om samlingarna och deras ursprung för att bland annat kunna överlämna kranier och andra mänskliga kvarlevor till urbefolkningar som så önskar.

– Vi har nu även identifierat 15 kranier från nordamerikanska indianer, säger Eva Åhrén. För att kunna repatriera dem har vi tagit hjälp av The Smithsonian Institution i Washington DC för att knyta kontakter med företrädare för indianstammar i USA.