Föreläsningar och seminarier Om Farmaceutiska Institutet och dess kamp för akademiskt erkännande
Vid seminariet presenterar Henrik Björck, professor i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet, en del av ett större projekt; Vetenskapshistorisk hattparad: Forskarutbildningarna i det svenska högskolesystemets historia, närmare bestämt kapitel 8, »Farmaceuterna». Projektet syftar till att ge ett korrektiv till en universitetscentrerad historieskrivning om den högre utbildningen och nya perspektiv på det danande av forskare som är centralt för det moderna samhällets professionella kunskapsförsörjning. I projektet tecknas högskolesystemets historia genom att följa spridningen av en central universitetsinstitution, doktorsgraden, och hur detta har påverkat konstruktionen av svenska forskarutbildningar.
För att göra det utforskas hur en mängd professionsutbildningsanstalter genom utdragna processer kämpade för en egen disputationsrätt, vilken kunde ge status och resurser genom erkännandet av den vetenskapliga förmågan. Denna avgränsade tematik utgör ett prisma, genom vilket större skeenden och frågor speglas, såsom det högre utbildningssystemets expansion och omvandling. Den primära undersökningsperioden löper från 1870, då filosofie doktorsgraden infördes, till 1969, då en mängd doktorsgrader ersattes av en uniform doktorsexamen.
Under dessa 100 år blev ingenjörer, veterinärer, agronomer, ekonomer, tandläkare, jägmästare och farmaceuter sanktionerade som vetenskapliga forskare. Doktorsgraden fick återverkningar på aktiviteterna inom de läroanstalter som fick tillgång till den, samtidigt som allt nytt innehåll omsider kom att få återverkningar på doktorsinstitutionen och de äldre universiteten. Till slut blev forskarutbildningen – i bestämd form singularis – benämningen på en samling inbördes disparata verksamheter som blev föremål för generella regleringar. Inledningsvis sammanfattas Farmaceutiska institutets historia och något om utgångspunkterna för projektet som helhet.