Annan Den 9 februari är Sankta Apollonias minnesdag

Hon helgonförklarades 50 år efter sin död, och de äldsta kända martyrologierna som nämner Apollonia är från 700- och 800-talen, skriver tandläkaren och konsthistorikern Astrid Fredlund, i sin bok Sankta Apollonia – helgon och medhjälpare – om nordiska medeltidsbilder, från 1997.

Martyrskapet och legenderna

År 249 e.Kr. blev Apollonia ett politiskt dödsoffer, det vill säga en kristen martyr, i utkanten av Romarriket.

Berättelsen om Apollonias död skrevs troligen ner cirka 50 år efter händelsen, i ett brev från biskop Dionysios av Alexandria till biskop Fabius av Antiokia, så hans beskrivning av dådet kan vara en ögonvittnesskildring:

”Men de grep också den gamla och högt uppskattade jungfrun Apollonia, slog henne på kindbenen och drog ut hennes tänder. De byggde sedan ett bål utanför staden och hotade att bränna henne levande om hon inte gick med på att yttra de ogudaktiga orden. När det för ett ögonblick verkade som om hon skulle avsäga sig sin tro släpptes hon lös. Hon hoppade sedan in i lågorna och dog genom att bli bränd levande."

Det faktum att Apollonia själv hoppade in i lågorna var en problematisk punkt i historien. Det leder till självmordstankar, vilket varken är exemplariskt eller heligt. I en av sina skrifter gör därför kyrkofadern Augustinus (354 – 430) ett tillägg för att legitimera hennes ställning som helgon. Där skriver han att "... hon hoppade in i lågorna vid en högre uppmaning".

Med tiden förändrades historien

De skrivna legenderna om Sankta Apollonia fick efter hand både fantasifull och tidstypisk poesi. Hon tillskrevs kunglig härkomst, stor rikedom och en skönhet som överträffade Nilens nymfer. Även lidandena rapporterades. I en redogörelse sägs det att hon lades på en bänk medan huden drogs från kroppen så att bitar av köttet följde efter, innan tänderna slogs ut. 

Legendversionerna från Breviariet i Utrecht (1508) förklarar varför Sankta Apollonia blev vän med dem som led av tandvärk. Det sägs att när hennes tänder slogs ut bad hon att alla som led av tandvärk skulle bli lindrade genom att åberopa hennes namn. Då sägs det ha kommit en röst från himlen som sa "O Kristi brud, Gud har hört din bön”.

Felvänd molar

En kuriosa kring Apollonias attribut är att tanden, som vanligtvis är en molar, hålls i tången i motsatt riktning mot hur tången greppar tanden vid utdragning. Det verkar alltså som att det bildligt naturliga har gått före det naturalistiskt korrekta.

Tandläkarnas skyddshelgon

De senaste drygt 100 åren har Apollonia varit tandläkarnas skyddshelgon, och i tandemblemen är tanden ofta rätt placerad, även om de är gjorda efter medeltida förebilder.

Källa: www.tannlegetidende.no